Svar på MAG3-undersökningen
Idag när vi var i Bor och hälsade på två vänner och deras nyfödda lilla son ringde Alwas läkare. Han hade provsvaren från MAG3-undersökningen vi gjorde för två veckor sedan.
Och det var postiva svar vi fick, vilket känns väldigt bra!
Den friska njuren har 100% funktion och är lite större än den "sjuka". Sen kom vi till den "sjuka" njuren, det finns ingen som helst funktion på den, vilket var skönt att höra, fast samtidigt inte, hade ju varit väldigt bra om alla cystor bara hade försvunnit och det var full funktion på den. Men att höra att det inte var någon funktion var oxå bra.
Hade det varit någon funktion på hennes njure hade hon behövt äta antibiotika i förebyggande syfte så att kroppen inte skulle försöka absorbera den njuren. Men som det är nu slipper hon det!
Det enda vi måste hålla koll på är samma som tidigare, oförklarlig feber nu när hon är så här liten, då är det urinprov på en gång som gäller. När hon blir äldre kan hon föra sin egen talan och då berätta om det svider när hon kissar eller om hon får ont i ryggen. Får hon det är det in till sjukhuset/vårdcentralen för att kolla om det är urinvägsinfektion, allt inom ett dygn eftersom hon komer bli mkt sjukare än andra barn om det går upp i njuren.
De kommer inte göra något åt hennes "sjuka" njure, utan troligtvis kommer kroppen absorbera den.
Däremot kommer de göra uppföljningar för att hålla koll på hennes friska njure, då genom blodprov, urinprov och blodtryckskoll. Men detta blir glesa kontroller, troligtvis 2-5år i mellan kontrollerna och troligtvis resten av hennes liv.
Antar att det kommer bli mer kontroller om hon får urinvägsinfektioner ofta.
Hur som haver känns det väldigt skönt att äntligen få reda på hur det står till!
Och det var postiva svar vi fick, vilket känns väldigt bra!
Den friska njuren har 100% funktion och är lite större än den "sjuka". Sen kom vi till den "sjuka" njuren, det finns ingen som helst funktion på den, vilket var skönt att höra, fast samtidigt inte, hade ju varit väldigt bra om alla cystor bara hade försvunnit och det var full funktion på den. Men att höra att det inte var någon funktion var oxå bra.
Hade det varit någon funktion på hennes njure hade hon behövt äta antibiotika i förebyggande syfte så att kroppen inte skulle försöka absorbera den njuren. Men som det är nu slipper hon det!
Det enda vi måste hålla koll på är samma som tidigare, oförklarlig feber nu när hon är så här liten, då är det urinprov på en gång som gäller. När hon blir äldre kan hon föra sin egen talan och då berätta om det svider när hon kissar eller om hon får ont i ryggen. Får hon det är det in till sjukhuset/vårdcentralen för att kolla om det är urinvägsinfektion, allt inom ett dygn eftersom hon komer bli mkt sjukare än andra barn om det går upp i njuren.
De kommer inte göra något åt hennes "sjuka" njure, utan troligtvis kommer kroppen absorbera den.
Däremot kommer de göra uppföljningar för att hålla koll på hennes friska njure, då genom blodprov, urinprov och blodtryckskoll. Men detta blir glesa kontroller, troligtvis 2-5år i mellan kontrollerna och troligtvis resten av hennes liv.
Antar att det kommer bli mer kontroller om hon får urinvägsinfektioner ofta.
Hur som haver känns det väldigt skönt att äntligen få reda på hur det står till!
Mag3-undersökning
Igår var det äntligen dax för Alwas mag3-undersökning (undersökningen för att kolla upp funktionen på njurarna). Hon skötte sig hur bra som helst och fick en reflex och tapperhetsmedalj av sjukskötelskan för att hon var så duktig uppe på barndagsavdelningen.
Vi skulle vara där vid 8.30 för att sätta emla-salva på olika ställen där nålen skulle sättas. Hon fick på båda händerna, ena armvecket och ena foten. Skötelskan sa att hon helst inte ville sätta kanylen på foten eftersom salvan inte tar lika bra där för huden är annorlunda där, vilket gör att det gör ondare att sätta nål på henne där.
Vilket jag kan hålla med om, när de skulle ta blodprov på henne tog de första gången i foten på henne och då gallskrek hon, när Mona tog i fingrarna på henne sa hon inte ett pip.
Iaf så lindande de in hennes händer, först i plast, sen gasförband och sen nått rött förband, allt för att förhindra att hon skulle råka få in salva i munnen. I armvecket och på foten räckte det med plast och gasbinda.
När det var klart fick vi order om att försöka trycka i henne så mkt vätska som möjligt. Lättare sagt än gjort!
Hon fick även Alvedon i förebyggande syfte, för att hon inte skulle ha ont eller få feber av injektionen senare.
När allt det var gjort fick vi "fritid" till kl.10. Försöken att få i henne vätska började, försökte först med vatten i flaska, men det är dömt till att misslyckas eftersom hon vägrar det även hemma. Testade då att blanda ut fruktpuré med vatten, brukar gå hyfsat bra hemma när hon äter mellanmål. Men det gick knappt igår, troligtvis för att det i samma rum var en familj som försökte tvinga i sin son fisk, sonen gallskrek givetvis, underbart med konstant skrik i 40min, NOT!!
Inlindade händer och inte jättenöjd
Vi skulle vara där vid 8.30 för att sätta emla-salva på olika ställen där nålen skulle sättas. Hon fick på båda händerna, ena armvecket och ena foten. Skötelskan sa att hon helst inte ville sätta kanylen på foten eftersom salvan inte tar lika bra där för huden är annorlunda där, vilket gör att det gör ondare att sätta nål på henne där.
Vilket jag kan hålla med om, när de skulle ta blodprov på henne tog de första gången i foten på henne och då gallskrek hon, när Mona tog i fingrarna på henne sa hon inte ett pip.
Iaf så lindande de in hennes händer, först i plast, sen gasförband och sen nått rött förband, allt för att förhindra att hon skulle råka få in salva i munnen. I armvecket och på foten räckte det med plast och gasbinda.
När det var klart fick vi order om att försöka trycka i henne så mkt vätska som möjligt. Lättare sagt än gjort!
Hon fick även Alvedon i förebyggande syfte, för att hon inte skulle ha ont eller få feber av injektionen senare.
När allt det var gjort fick vi "fritid" till kl.10. Försöken att få i henne vätska började, försökte först med vatten i flaska, men det är dömt till att misslyckas eftersom hon vägrar det även hemma. Testade då att blanda ut fruktpuré med vatten, brukar gå hyfsat bra hemma när hon äter mellanmål. Men det gick knappt igår, troligtvis för att det i samma rum var en familj som försökte tvinga i sin son fisk, sonen gallskrek givetvis, underbart med konstant skrik i 40min, NOT!!
Inlindade händer och inte jättenöjd
Några minuter i 10 försökte vi med ersättning istället, 30ml drack hon, sen spottade hon bara. Tror hon kände på sig att det är något som inte stämde.
Skötelskan kom och frågade hur det hade gått med uppvätskningen, sa som det var och hon ringde genast ner till klinisk fysologi för att berätta och fråga om de ville att vi skulle sätta dropp på henne, så att hon fick i sig mer vätska, som tur var slapp hon det. De trodde att det skulle funka ändå.
I vilket fall fick vi komma in i ett nytt rum, bindorna och plasten togs bort och man började leta blodkärl. Som tur var hittade de ett i handen på henne.
Hon fick sitta i mitt knä och Magnus satt jämte och distraherade henne med leksaker.
Men inte ett ljud sa hon och hon stretade inte emot heller, vilket betyder att salvan hjälpt och att hon inte kände någonting!
När vi var klara med att sätta nålen var det dax att promenera ner till klinisk fysologi som skulle göra undersökningen.
På vägen ner somnade Alwa, dödstrött som hon var efter att ha fått gå upp vid kl.7. I vanliga fall vaknar hon vid 7 för att få en flaska ersättning, så somnar hon om till någongång mellan 9-10.30.
Att hon somnade var bara bra för det skulle göra undersökningen mkt lättare.
Vi fick komma in i undersökningsrummet, lägga henne på plattan där hennes ben och mage spändes fast, så att hon skulle ligga still.
Med på undersökningen var det även 2studenter. Skötelskan som gjorde undersökningen har jag väldig svårt för att ta på allvar, viskade i princip och lät allmänt mesig. Har väldigt svårt att ta såna på allvar..
När hon var fastsatt sprutade de först rent nålen och sedan fick hon en spruta med kontrastvätska, allt för att de ska se hur njurarna och backventilerna i urinblåsan fungerar.
En kamera fotograferar hela förloppet, vilket tog 30min. Ytterst tråkiga 30min.
Alwa vaknade några gånger under fotograferingen, så vi fick försöka söva om henne och hålla henne still.
När 30min hade gått, fick vi ta upp henne och skötelskan gick i väg och diskuterade med en läkare, om att vi eventuellt skulle komma tillbaka 3.5timme senare för att göra en ny undersökning som skulle ta 5min.
Som tur var slapp vi att komma tillbaka, dock fick vi göra en 5mins bildtagning på engång.. kunde de inte sagt det innan vi tog upp henne så att hon vaknade ordentligt?! Vilken 6månaders unge vill ligga helt still?!
I vilket fall var det bara att lägga henne och spänna fast henne igen, kameran startades och Magnus fick pilla med en lastbil framför henne, medans jag höll fast händerna på henne, de sista 2minutrarna fick jag även hålla fast benen på henne eftersom hon lyckades sparka sig ur.
Förhoppningsvis fick de bra bilder så att vi slipper göra om undersökningen igen. I morgon ska vi ringa hennes läkare och beställa en tid så att vi kan få svaret på hur det ser ut.
Förhoppningsvis är det full funktion på båda njurarna så att hon slipper äta pencilin i förebyggande syfte.
Sjukt duktig är vår skrutta iaf!
Skötelskan kom och frågade hur det hade gått med uppvätskningen, sa som det var och hon ringde genast ner till klinisk fysologi för att berätta och fråga om de ville att vi skulle sätta dropp på henne, så att hon fick i sig mer vätska, som tur var slapp hon det. De trodde att det skulle funka ändå.
I vilket fall fick vi komma in i ett nytt rum, bindorna och plasten togs bort och man började leta blodkärl. Som tur var hittade de ett i handen på henne.
Hon fick sitta i mitt knä och Magnus satt jämte och distraherade henne med leksaker.
Men inte ett ljud sa hon och hon stretade inte emot heller, vilket betyder att salvan hjälpt och att hon inte kände någonting!
När vi var klara med att sätta nålen var det dax att promenera ner till klinisk fysologi som skulle göra undersökningen.
På vägen ner somnade Alwa, dödstrött som hon var efter att ha fått gå upp vid kl.7. I vanliga fall vaknar hon vid 7 för att få en flaska ersättning, så somnar hon om till någongång mellan 9-10.30.
Att hon somnade var bara bra för det skulle göra undersökningen mkt lättare.
Vi fick komma in i undersökningsrummet, lägga henne på plattan där hennes ben och mage spändes fast, så att hon skulle ligga still.
Med på undersökningen var det även 2studenter. Skötelskan som gjorde undersökningen har jag väldig svårt för att ta på allvar, viskade i princip och lät allmänt mesig. Har väldigt svårt att ta såna på allvar..
När hon var fastsatt sprutade de först rent nålen och sedan fick hon en spruta med kontrastvätska, allt för att de ska se hur njurarna och backventilerna i urinblåsan fungerar.
En kamera fotograferar hela förloppet, vilket tog 30min. Ytterst tråkiga 30min.
Alwa vaknade några gånger under fotograferingen, så vi fick försöka söva om henne och hålla henne still.
När 30min hade gått, fick vi ta upp henne och skötelskan gick i väg och diskuterade med en läkare, om att vi eventuellt skulle komma tillbaka 3.5timme senare för att göra en ny undersökning som skulle ta 5min.
Som tur var slapp vi att komma tillbaka, dock fick vi göra en 5mins bildtagning på engång.. kunde de inte sagt det innan vi tog upp henne så att hon vaknade ordentligt?! Vilken 6månaders unge vill ligga helt still?!
I vilket fall var det bara att lägga henne och spänna fast henne igen, kameran startades och Magnus fick pilla med en lastbil framför henne, medans jag höll fast händerna på henne, de sista 2minutrarna fick jag även hålla fast benen på henne eftersom hon lyckades sparka sig ur.
Förhoppningsvis fick de bra bilder så att vi slipper göra om undersökningen igen. I morgon ska vi ringa hennes läkare och beställa en tid så att vi kan få svaret på hur det ser ut.
Förhoppningsvis är det full funktion på båda njurarna så att hon slipper äta pencilin i förebyggande syfte.
Sjukt duktig är vår skrutta iaf!
Smakportioner
Igår åkte vi in till stan och köpte en stavmixer. Kom på att det skulle vara mkt smidigare med en stavmixer, än att ta fram hela assistenten och matberedaren som ska sitta på den, när man ska göra smakportioner till Alwan.
När vi kom hem rotades isfacken fram och sen kokades och mixades det ärtor, morötter och palsternacka. Potatis, majs, broccoli får det bli senare, är ju inte riktigt dax för henne att få smaka än ändå, men snart så, tänker inte lyssna helt och hållet på den där bvc-tanten..
På midsommardagen vände sig Alwa från rygg till mage flera gånger i rad och i måndags vände hon sig från mage till rygg några gånger :)
Hon börjar bli stor och rörlig nu.
När hon sover i våran säng på morgon, efter att magnus gått till jobbet, lägger jag henne på min sida och lägger mig själv på magnus sida, efter ett tag har man henne på sig, så ligga still finns inte i hennes värld längre :P
När vi kom hem rotades isfacken fram och sen kokades och mixades det ärtor, morötter och palsternacka. Potatis, majs, broccoli får det bli senare, är ju inte riktigt dax för henne att få smaka än ändå, men snart så, tänker inte lyssna helt och hållet på den där bvc-tanten..
På midsommardagen vände sig Alwa från rygg till mage flera gånger i rad och i måndags vände hon sig från mage till rygg några gånger :)
Hon börjar bli stor och rörlig nu.
När hon sover i våran säng på morgon, efter att magnus gått till jobbet, lägger jag henne på min sida och lägger mig själv på magnus sida, efter ett tag har man henne på sig, så ligga still finns inte i hennes värld längre :P
Sjukhusbesök
I förra veckan var det dax för ett nytt sjukhusbesök för Alwa, denna gången på Ryhov.
När vi kom dit fick vi börja med att väga och mäta, vilket inte var speciellt populärt hos fröken, men nu väger hon iaf 5330gram och är 57cm lång, så hon växer iaf.
Efter det fick vi träffa hennes läkare, första gången vi får träffa någon läkare över huvudtaget, innan har det bara varit sjukskötelskor vi fått träffa och pratat med läkarsekreterare..
Han frågade iaf vad vi visste, vilket är ingenting, eftersom de säger olika saker hela tiden, en säger att det ser bra ut och en säger att det ser jättekonstigt ut, vem ska man lyssna på?!
Så han började förklara för oss vad man sett, hur en njure är uppbygd, vad som kan komma att hända och hur vi ska gå vidare. Men framför allt sa han att en cystnjure är inget farligt och hon kan leva ett helt normalt liv med den.
Eftersom det var väldigt mkt information kommer jag knappt ihåg hälften av vad han sa, men de ska iaf göra en gammafotografering på henne, antingen nu i sommar eller i höst.
Det man gör då är att sätta en kanyl i handen på henne där de sprutar in kontrastvätska, sen följer man den och fotograferar njurarna. Då ser man om den "sjuka" njuren tar upp vätskan eller om allt går till den friska njuren. Man kollar även så att "backventilen" i urinblåsan funkar som den ska, funkar den inte som den ska vandrar urinen tillbaka upp i njuren igen och risken för njurbäckeninfektion är stor och då får hon troligtvis äta en mild dos med antibiotika i förebyggande syfta, profylax även kallat.
Men troligtvis funkar backventilen då hennes urinprov var helt rent.
Det första vi ska göra nu är att ta ett blodprov på henne för att kolla upp njurfunktionen den vägen..
Sen var det en massa mer information som jag inte kommer ihåg just nu..
När vi kom dit fick vi börja med att väga och mäta, vilket inte var speciellt populärt hos fröken, men nu väger hon iaf 5330gram och är 57cm lång, så hon växer iaf.
Efter det fick vi träffa hennes läkare, första gången vi får träffa någon läkare över huvudtaget, innan har det bara varit sjukskötelskor vi fått träffa och pratat med läkarsekreterare..
Han frågade iaf vad vi visste, vilket är ingenting, eftersom de säger olika saker hela tiden, en säger att det ser bra ut och en säger att det ser jättekonstigt ut, vem ska man lyssna på?!
Så han började förklara för oss vad man sett, hur en njure är uppbygd, vad som kan komma att hända och hur vi ska gå vidare. Men framför allt sa han att en cystnjure är inget farligt och hon kan leva ett helt normalt liv med den.
Eftersom det var väldigt mkt information kommer jag knappt ihåg hälften av vad han sa, men de ska iaf göra en gammafotografering på henne, antingen nu i sommar eller i höst.
Det man gör då är att sätta en kanyl i handen på henne där de sprutar in kontrastvätska, sen följer man den och fotograferar njurarna. Då ser man om den "sjuka" njuren tar upp vätskan eller om allt går till den friska njuren. Man kollar även så att "backventilen" i urinblåsan funkar som den ska, funkar den inte som den ska vandrar urinen tillbaka upp i njuren igen och risken för njurbäckeninfektion är stor och då får hon troligtvis äta en mild dos med antibiotika i förebyggande syfta, profylax även kallat.
Men troligtvis funkar backventilen då hennes urinprov var helt rent.
Det första vi ska göra nu är att ta ett blodprov på henne för att kolla upp njurfunktionen den vägen..
Sen var det en massa mer information som jag inte kommer ihåg just nu..
Magnetröntgen
Idag var det dax för Alwa att magnetröntgas. På kallelsen stod det att vi skulle vara där 12.45 men det gick bra om vi kom dit tidigare eftersom hon skulle vaken och svältande.
När vi kommer dit får vi träffa två sjukskötelskor som berättar att läkaren som är ansvrig har bestämt att hon är för liten för att sövs, istället ska vi försöka hålla vaken och hungrig och mata henne precis innan undersökningen så att hon skulle sova i maskinen, men dit skulle hon inte fören kl.15..
Jamen jaha, hon var dödstrött redan när vi kom in, kunde de inte skrivit på kallelsen att hon inte skulle röntgas fören kl.15 och varför skrev de att hon skulle sövas?! De visste ju hur liten hon är >_<
Men lyckades iaf hålla min älskade ängel vaken fram till 15tiden, vilket inte var speciellt lätt må jag säga, ögonen gick i kors på henne, strax innan undersökningen somnar hon iaf.
De sätter i silikon i öronen för att hon inte ska höra något eftersom maskinen väsnas enorm mkt och utanpå öronen sätter de några gula skydd för att minimera ljudet ännu mer.
Sen läggs hon på britsen ingosad i filtar och sandsäckar för att hon inte ska kunna röra sig så mkt, hittills sov hon lugnt och skönt.. de skjuter sedan in henne i "tunneln" och börjar undersökningen, det väsnas ganska rejält och hon vaknar, får panik och gallskriker, de stänger av och jag får försöka trösta samtidigt som det gör riktigt ont i mitt mammahjärta, tar en stund innan hon lugnar sig men när hon väl är lugn igen så testar vi igen. samma sak igen, panikskrik och hysterisk unge, ut igen och lugna ner henne vilket inte är det lättaste. De tar bort de gula skyddslapparna från öronen och prövar med vanliga hörselkåpor för att se om det funkar bättre, för det är just ljudet hon reagerar så starkt på. Våran unge som inte vaknar i vanliga fall när det är en massa ljud runtomkring..
men nu var hon övertrött och i en helt främmande miljö..
De kör in henne igen och säger att de ska testa att ta två stycken 8sekunders bilder, visst hon reagerar och är ledsen, men inte panikslagen, så låter dem få sina två bilder, förhoppningsvis blev de bra.
Efter det är det dax för 4min bilder, dessa bilder gör ett helt annat ljud ifrån sig , hon börjar gråta igen, men eftersom hon ligger still låter jag de fortsätta ändå, hon tystnar för att 10sek senare få samma panikskrik igen, då ger vi upp, barnläkaren får allt nöja sig med de bilder hon får.
Jag har plågat mitt barn till kanske ingen nytta alls för att en annan läkare som inte ens är hennes läkare bestämmer att hon är för liten för att sövas.
Sen att det går bra att söva precis nyfödda och operera dem, det är en helt annan sak tydligen..
Nu kanske vi måste göra om undersökningen och då kommer jag kräva att de söver ner henne, även att det är riskfyllt, men hellre det än att hon är som hon är nu. För det här är inte min glada ängel som inte gör mkt väsen ifrån sig, det här 'r en unge jag inte känner, som endast är lugn och avslappnad när hon ligger på mitt bröst, samtidigt som jag håller bakom huvudet på henne eller i hennes hand, hon rycker till för minsta lilla ljud, hon som inte ens brytt sig om när hundarna har skällt innan.. och det är som att hon inte vågar slappna av och sova om jag inte har hudkontakt med henne =/
Min lilla älskade trollunge..
När vi kommer dit får vi träffa två sjukskötelskor som berättar att läkaren som är ansvrig har bestämt att hon är för liten för att sövs, istället ska vi försöka hålla vaken och hungrig och mata henne precis innan undersökningen så att hon skulle sova i maskinen, men dit skulle hon inte fören kl.15..
Jamen jaha, hon var dödstrött redan när vi kom in, kunde de inte skrivit på kallelsen att hon inte skulle röntgas fören kl.15 och varför skrev de att hon skulle sövas?! De visste ju hur liten hon är >_<
Men lyckades iaf hålla min älskade ängel vaken fram till 15tiden, vilket inte var speciellt lätt må jag säga, ögonen gick i kors på henne, strax innan undersökningen somnar hon iaf.
De sätter i silikon i öronen för att hon inte ska höra något eftersom maskinen väsnas enorm mkt och utanpå öronen sätter de några gula skydd för att minimera ljudet ännu mer.
Sen läggs hon på britsen ingosad i filtar och sandsäckar för att hon inte ska kunna röra sig så mkt, hittills sov hon lugnt och skönt.. de skjuter sedan in henne i "tunneln" och börjar undersökningen, det väsnas ganska rejält och hon vaknar, får panik och gallskriker, de stänger av och jag får försöka trösta samtidigt som det gör riktigt ont i mitt mammahjärta, tar en stund innan hon lugnar sig men när hon väl är lugn igen så testar vi igen. samma sak igen, panikskrik och hysterisk unge, ut igen och lugna ner henne vilket inte är det lättaste. De tar bort de gula skyddslapparna från öronen och prövar med vanliga hörselkåpor för att se om det funkar bättre, för det är just ljudet hon reagerar så starkt på. Våran unge som inte vaknar i vanliga fall när det är en massa ljud runtomkring..
men nu var hon övertrött och i en helt främmande miljö..
De kör in henne igen och säger att de ska testa att ta två stycken 8sekunders bilder, visst hon reagerar och är ledsen, men inte panikslagen, så låter dem få sina två bilder, förhoppningsvis blev de bra.
Efter det är det dax för 4min bilder, dessa bilder gör ett helt annat ljud ifrån sig , hon börjar gråta igen, men eftersom hon ligger still låter jag de fortsätta ändå, hon tystnar för att 10sek senare få samma panikskrik igen, då ger vi upp, barnläkaren får allt nöja sig med de bilder hon får.
Jag har plågat mitt barn till kanske ingen nytta alls för att en annan läkare som inte ens är hennes läkare bestämmer att hon är för liten för att sövas.
Sen att det går bra att söva precis nyfödda och operera dem, det är en helt annan sak tydligen..
Nu kanske vi måste göra om undersökningen och då kommer jag kräva att de söver ner henne, även att det är riskfyllt, men hellre det än att hon är som hon är nu. För det här är inte min glada ängel som inte gör mkt väsen ifrån sig, det här 'r en unge jag inte känner, som endast är lugn och avslappnad när hon ligger på mitt bröst, samtidigt som jag håller bakom huvudet på henne eller i hennes hand, hon rycker till för minsta lilla ljud, hon som inte ens brytt sig om när hundarna har skällt innan.. och det är som att hon inte vågar slappna av och sova om jag inte har hudkontakt med henne =/
Min lilla älskade trollunge..
Ultraljudet
I veckan var det dax för att ultraljuda Alwas njure, gick väl hyffsat, men sjukskötelskan som gjorde det hade svårt att få bra bilder eftersom fröken i fråga hade väldigt svårt för att ligga still, precis som det var när hon låg i magen ville hon inte alls att man skulle kolla på henne :p
Och när det var dax att kolla på urinvägarna ville hon verkligen inte vara med utan fick ett litet raseriutbrott.
Eftersom det var en sjukskötelska som gjorde ultraljudet hade hon ingen som behörighet att säga om det såg bra/dåligt ut eller vad hon såg. Utan hon skulle skicka bilderna till barnläkaren som vi träffade på läkarkontrollen innan vi fick åka hem.
Denna läkare ringde igår, hon kunde inte se ordentligt vad det var på bilderna, men cystförändringar med något hårt i mitten på njuren som hon inte hade någon som helst aning om vad det skulle kunna vara. Så nu har hon skickat en remiss för magnetröntgen.. vilket innebär att vi måste söva ner Alwa innan hon kan röntgas.. jag har inget som helst emot att de vill utreda ordentligt vad det är och om det finns någon funktion på njuren osv, men just sövningsbiten tycker jag inte om.. hon är ju så liten fortfarande.. men det är bara att gilla läget..
När magnetröntgen blir av vet vi inte än, utan det kommer en kallelse med posten troligtvis i veckan som kommer..
Och när det var dax att kolla på urinvägarna ville hon verkligen inte vara med utan fick ett litet raseriutbrott.
Eftersom det var en sjukskötelska som gjorde ultraljudet hade hon ingen som behörighet att säga om det såg bra/dåligt ut eller vad hon såg. Utan hon skulle skicka bilderna till barnläkaren som vi träffade på läkarkontrollen innan vi fick åka hem.
Denna läkare ringde igår, hon kunde inte se ordentligt vad det var på bilderna, men cystförändringar med något hårt i mitten på njuren som hon inte hade någon som helst aning om vad det skulle kunna vara. Så nu har hon skickat en remiss för magnetröntgen.. vilket innebär att vi måste söva ner Alwa innan hon kan röntgas.. jag har inget som helst emot att de vill utreda ordentligt vad det är och om det finns någon funktion på njuren osv, men just sövningsbiten tycker jag inte om.. hon är ju så liten fortfarande.. men det är bara att gilla läget..
När magnetröntgen blir av vet vi inte än, utan det kommer en kallelse med posten troligtvis i veckan som kommer..
Sista ultraljudet
Idag var vi inne på vårat sista ultraljud för att tjuvkolla på den lille/lilla.
Cystorna finns fortfarande kvar men de har inte växt och cystnjuren är inte jättemkt större än den friska njuren, cystnjurar har en tendens till att bli väldigt stora, så det känns skönt att den inte är för stor, den var 5.58cm och den friska var 4,79cm så knappt 1cm större.
Kollade lite på hur stor liten är med och troligtvis så ligger h*n på 2300gr lite lagom sådär. Enligt läkaren är det ingen risk att det är en 4kgs klump jag behöver trycka ut iaf :P
Livlig är h*n och vill fortfarande inte vara med på bild, fast nu har h*n svårare att krypa ur bild eftersom h*n är fixerad, men då kan man sparka mamma i revbenen istället som protest.. unge..
Fick veta lite om vad som händer sen när h*n är ute och då skickas det en remiss till barnurulogen för koll av urinledare och njurar, först med ultraljud och sen även funktionskoll på cystnjuren, genom kontrastvätska och bilder som tas.. troligtvis samma koll som jag har läst lite om, vilket betyder kontrastvätska, kateter och bilder som ska tas under 20min medans liten ska ligga still..
Om det är den undersökningen så är jag faktiskt inte allt för orolig för den, vilket jag hade varit om jag inte hade läst något och följt en familj som lever med en son med cystnjure och de har klarat sig hyffsat bra även om de haft maximal otur med flera njurbäckensinflammationer och felbehandlingar.. men det beror delvis på att han har dubbla urinledare till cystnjuren som är fylld med förträngningar dessutom..
Men men nu väntar vi bara på att den lille ska titta ut.
Cystorna finns fortfarande kvar men de har inte växt och cystnjuren är inte jättemkt större än den friska njuren, cystnjurar har en tendens till att bli väldigt stora, så det känns skönt att den inte är för stor, den var 5.58cm och den friska var 4,79cm så knappt 1cm större.
Kollade lite på hur stor liten är med och troligtvis så ligger h*n på 2300gr lite lagom sådär. Enligt läkaren är det ingen risk att det är en 4kgs klump jag behöver trycka ut iaf :P
Livlig är h*n och vill fortfarande inte vara med på bild, fast nu har h*n svårare att krypa ur bild eftersom h*n är fixerad, men då kan man sparka mamma i revbenen istället som protest.. unge..
Fick veta lite om vad som händer sen när h*n är ute och då skickas det en remiss till barnurulogen för koll av urinledare och njurar, först med ultraljud och sen även funktionskoll på cystnjuren, genom kontrastvätska och bilder som tas.. troligtvis samma koll som jag har läst lite om, vilket betyder kontrastvätska, kateter och bilder som ska tas under 20min medans liten ska ligga still..
Om det är den undersökningen så är jag faktiskt inte allt för orolig för den, vilket jag hade varit om jag inte hade läst något och följt en familj som lever med en son med cystnjure och de har klarat sig hyffsat bra även om de haft maximal otur med flera njurbäckensinflammationer och felbehandlingar.. men det beror delvis på att han har dubbla urinledare till cystnjuren som är fylld med förträngningar dessutom..
Men men nu väntar vi bara på att den lille ska titta ut.
