Frida Syrén

Idag var det dax för Alwa att magnetröntgas. På kallelsen stod det att vi skulle vara där 12.45 men det gick bra om vi kom dit tidigare eftersom hon skulle vaken och svältande.
När vi kommer dit får vi träffa två sjukskötelskor som berättar att läkaren som är ansvrig har bestämt att hon är för liten för att sövs, istället ska vi försöka hålla vaken och hungrig och mata henne precis innan undersökningen så att hon skulle sova i maskinen, men dit skulle hon inte fören kl.15..
Jamen jaha, hon var dödstrött redan när vi kom in, kunde de inte skrivit på kallelsen att hon inte skulle röntgas fören kl.15 och varför skrev de att hon skulle sövas?! De visste ju hur liten hon är >_<

Men lyckades iaf hålla min älskade ängel vaken fram till 15tiden, vilket inte var speciellt lätt må jag säga, ögonen gick i kors på henne, strax innan undersökningen somnar hon iaf.

De sätter i silikon i öronen för att hon inte ska höra något eftersom maskinen väsnas enorm mkt och utanpå öronen sätter de några gula skydd för att minimera ljudet ännu mer.
Sen läggs hon på britsen ingosad i filtar och sandsäckar för att hon inte ska kunna röra sig så mkt, hittills sov hon lugnt och skönt.. de skjuter sedan in henne i "tunneln" och börjar undersökningen, det väsnas ganska rejält och hon vaknar, får panik och gallskriker, de stänger av och jag får försöka trösta samtidigt som det gör riktigt ont i mitt mammahjärta, tar en stund innan hon lugnar sig men när hon väl är lugn igen så testar vi igen. samma sak igen, panikskrik och hysterisk unge, ut igen och lugna ner henne vilket inte är det lättaste. De tar bort de gula skyddslapparna från öronen och prövar med vanliga hörselkåpor för att se om det funkar bättre, för det är just ljudet hon reagerar så starkt på. Våran unge som inte vaknar i vanliga fall när det är en massa ljud runtomkring..
men nu var hon övertrött och i en helt främmande miljö..

De kör in henne igen och säger att de ska testa att ta två stycken 8sekunders bilder, visst hon reagerar och är ledsen, men inte panikslagen, så låter dem få sina två bilder, förhoppningsvis blev de bra.
Efter det är det dax för 4min bilder, dessa bilder gör ett helt annat ljud ifrån sig , hon börjar gråta igen, men eftersom hon ligger still låter jag de fortsätta ändå, hon tystnar för att 10sek senare få samma panikskrik igen, då ger vi upp, barnläkaren får allt nöja sig med de bilder hon får.
Jag har plågat mitt barn till kanske ingen nytta alls för att en annan läkare som inte ens är hennes läkare bestämmer att hon är för liten för att sövas.
Sen att det går bra att söva precis nyfödda och operera dem, det är en helt annan sak tydligen..
Nu kanske vi måste göra om undersökningen och då kommer jag kräva att de söver ner henne, även att det är riskfyllt, men hellre det än att hon är som hon är nu. För det här är inte min glada ängel som inte gör mkt väsen ifrån sig, det här 'r en unge jag inte känner, som endast är lugn och avslappnad när hon ligger på mitt bröst, samtidigt som jag håller bakom huvudet på henne eller i hennes hand, hon rycker till för minsta lilla ljud, hon som inte ens brytt sig om när hundarna har skällt innan.. och det är som att hon inte vågar slappna av och sova om jag inte har hudkontakt med henne =/

Min lilla älskade trollunge..