Frida Syrén

Alwa äter som de flesta redan vet hemmagjord mat som är gjord från grunden. Visst ibland fuskar vi och kör med burkar, men det är oftast bara om vi är i väg någonstans, som hos farmor och farfar eller ute och åker. Annars är det hemmagjort som gäller.

Nu när hon har blivit äldre är det hur enkelt som helst att göra mat till henne, eller det var det innan oxå, men att stå och pressa majs och ärtor genom en finmaskigtrådsil känns ibland som ett evighetsgöra. Nu kan hon äta dem hela med skal, bara mosade lite med gaffeln.

Det första hon fick testa på var fabriksgröt, ingen höjdare alls och det tycker hon fortfarande inte, bra enligt mig, dåligt enligt BVC eftersom hemmagjord inte är järn- och zinkberikad enligt dem.
Sen fick hon testa majs, potatis med palsternacka, sötpotatis, ärtor, morot, broccoli, blomkål, gröna bönor, majskrokar, katrinplommon, aprikos, mango, banan, apelsin, äpple och päron.
Dock var blomkål inte gott fören man blandade det med broccoli eller potatis och palsternacka. Gröna bönor går fortfarande inte få i henne, men skam den som ger sig, nu tar vi bara en paus från det och försöker på nytt igen om någon/några veckor.

I början när vi gav hemmagjord havregrynsgröt mixade jag havregrynen så att det blev som ett mjöl, dels för att hon inte ville ha klumpar då och för att jag var löjligt rädd för att hon skulle sätta i halsen. Men ju äldre hon blivit desto mindre mixat, nu får hon dem som de är.
1/2 dl havregryn med 1dl vatten in i micron i 1,5min ca beroende på micro, sen i med frukt, oftast någon blandning med torkade aprikoser eftersom aprikos är järnrika.

Alwa bara växer och växer och utvecklas ju mer tiden går. Nu sitter hon utan problem själv, så vida hon inte är trött vill säga, då är det väldigt vingligt. Lägger man henne i sängen försöker hon sätta sig upp, men än så länge funkar det inte. Dock vänder hon inte på sig än.. men det kommer väl antar jag.
Lägger man henne på mage, snurrar hon runt runt runt runt och förflyttar sig bakåt, dröjer väl inte allt för länge till innan hon kommer på hur man tar sig framåt antar jag..

Men det roligaste som finns är gåstolen! den går både framåt, bakåt, åt höger och vänster.. och man kommer precis intill bordskanten och tv-bänkskanten, så det börjar bli dax att barnsäkra tror jag, små flaskorna går inte längre säkra och kaffebönorna har hon varit på någragånger. Men det får bli så fort jg hittat motvivationen till att tag i saker och ting.. den finns inte rikigt just nu.

Något som jag har motivation till är att brodera, men det har jag inga tillbehör till.. försökte leta efter mönster igår men hittade bara ett =/


Alwas rum ska jag försöka ta tag i någon dag med, för nu är hon en stor flicka och kan sova i ett eget rum.

Idag var det dax för 5månaders kontrollen för Alwa.
Hon är en stor flicka nu, sitter ganska bra själv, lite vingligt ibland men det blir stadigare för var dag som går.
6750g och 62.5cm är hon nu. Hon var halvgrinig när vi mätte henne, men sen var det frid och fröjd, tills den elaka tanten stoppade två nålar i henne, då var det gråt fram tills jag tog henne, då tystnade hon direkt :P
Magnus fick hålla henne under tiden de tog sprutorna eftersom jag inte tycker om nålar, vilket hon säkert hade känt på sig, blodprov har jag inget problem med att de tar på henne, men just sprutorna.. usch. Men nu är det gjort iaf. Nu håller vi bara tummarna för att hon inte ska få feber denna gången, hon fick inte det förra gången, så skulle vara skönt om hon slapp det även denna gång.

Vi fick även beröm för att vi gör hemmagjord mat till henne och hon nämde ingenting om järnberikningen i gröten, vilket var skönt, men isf hade jag haft svar på det med, då vi blandar ut gröten med ersättningen och att hon får aprikospuré till, som innehåller järn.

Idag fick hon även testa på makaroner, köttfärssås med broccoli och morot, hon var inte jätteimponerad först, var ju konstig konsistens på det, men efter en stund så gick det riktigt bra. Men som vanligt var efterrätten (äpple och mango) det godaste.

Nu var det visst väldigt längesen jag uppdaterade..
Mkt har hänt, både roliga och tråkiga saker.

Dels har Alwan fått börja med smakportioner. Det har smakats på mild havregröt med katrinplommon, morötter, potatis, palsternacka, majs, blåbär, aprikos, mango, äpple, päron, smultron, banan, gröna ärtor.
Riktigt duktig på att äta är hon. Dock gillar hon inte gröten speciellt mkt såvida den inte är utspädd med en massa frukt, ska testa att göra egen gröt till henne någon dag och se om det faller bättre in i smaken, för hon är inte jätteförtjust i burkmaten, om det inte är frukt då vill säga.

Idag var det dax för 3månaderskontroll och vaccinering på BVC. Detta var även första gången som vi gick till BVC här i Jönköping.

När vi kom dit fick vi träffa en person som hade ett handslag som en död fisk, usch för sånt! Men iaf, hon frågade lite allmänt om hur det går och så där.
Dock verkade hon nästan bli sur för att vi ger Alwa ersättning, men blir ungen inte mätt så vafan.. hennes motivering till att Alwa inte blir mätt är att hon är inne i en tillväxtfas just nu, men från att vi började med ersättning har vi inte haft en enda skrikkväll, det har vi haft annars de senaste 2månaderna.
Visst skriker hon fortfarande ibland, men inte på kvällarna och det är inte samma sorts skrik nu som det varit innan, och jag tror nog att jag känner mitt barn bäst!
Sen frågade jag lite om det här med smakportioner, eftersom Alwa är så pass intresserad av mat som ändå är, äter vi och ser, får hon världens största ögon och börjar smacka och föra händerna till munnen. Men det är strängt förbjudet att låta henne börja få smaka, för inte heller här är det mat hon egentligen är ute efter, utan hon har upptäckt händerna. SUCK! Händerna upptäckte hon för längesen, det hon nyss upptäckt är att hon har fötter. Så vi kommer smygbörja iaf, jag tror ändå att jag känner mitt barn bäst och märker om det är för tidigt för henne.
Olika barn utvecklas olika snabbt och det känns som min skrutta utvecklas ganska snabbt.
+ att det inte handlar om stora mängder hon ska få smaka på, utan bara pyttelite så hon får känna konsistensen och en annan smak än bröstmjölk och ersättning.

Efter ett tag var det iaf dax för de där sprutorna. Alwa fick sitta i Magnus knä eftersom jag inte tycker om sprutor speciellt mkt, så han höll sig lugnare än vad jag gjorde.
Visst blev hon ledsen, men när de väl var färdiga tog jag henne och då grät hon och log om vartannat, vi har en ögonkännare till unge! För när hon märkte att vi inte brydde oss nämnvärt slutade hon gråta och bara snyftade lite istället.

Vikt: 5528gram längd: 59cm huvudomfång: 39,5cm


Slutsatsen av dagens besök är att jag funderar på att byta bvc-tant, för jag känner inte att vi klickade speciellt bra.

Vi har börjat få in rutiner i vår vardag igen, vilket är oerhört skönt.
Eller kvällsrutiner rättare sagt, dagarna varierar när det är matdax osv, men kvällarna och nätterna går finimang just nu iaf.

Vid 21.50 börjar vi byta blöja och tar på pyjamasen, har sagt till henne en liten stund innan om vad som kommer hända, vet inte varför, för hon förstår ju ändå inte. Men tror det kan vara nyttigt inför framtiden, har fått den känslan iaf.
Vid 22 får hon mat och sen lägger vi henne i sängen/korgen/vagnen, lite beroende på vart vi är någonstans. Oftast ligger hon då och småjollrar för sig själv ett tag, är vi hemma i lägenheten drar vi upp elefanten oxå.. någon gång då och då kollar vi till henne och stoppar in tutten igen som har en förmåga att åka ut precis när hon börjar somna och då vaknar hon så klart igen..
Någongång mellan 22-22.30 har hon i vilket fall somnat och sen sover hon fram till 5-5.30 ungefär, då det är dax för mer mat och blöjbyte innan man stoppar om henne igen och sover till 9 halv 10 tiden igen.

Jag älskar min unge! Så otroligt lätt att ha och göra med.
Även om hon har sina skrikattacker där hon bara skriker och skriker tills hon till slut somnar av utmattning, så finns det inget som är jobbigt med henne, även om det känns jobbigt just när man är där när hon skriker som mest, men det är nog bara för att man inte vet hur man ska få henne att sluta skrika, varför hon skriker osv. Men så fort det gått över och man tittar bakåt på det så är det inte speciellt jobbigt..
Förstår inte hur vissa bara kan klaga på sitt barn.

Japp Alwan växer så det knakar. Idag när vi var på bvc vägde hon 5010g och är 56cm lång, inte konstigt att hon inte kan ha 50kläderna längre.

Barnläkaren var även på besök och klämde och kände på henne och även denna gången var Alwa knäpptyst, eller nästan iaf, hon grät och protesterade inte iaf utan låg och jollrade och skrattade.

Andra tanden är på väg med, en i nerekäken på högra sidan, så inte konstigt att hon dregglar en massa och är snorig igen, det var hon förra gången när första tanden var på väg..

Jag hoppas att Alwas vanor de senaste två nätterna håller i sig, för de är helt underbara! Fröken äter nu kl.22 och sen sover hon fram till 4-4.30tiden någongång. När hon fått mat igen somnar hon om till 8.30-9tiden ungefär. Men bara för att jag skriver det nu kommer det säkert inte hålla i sig, men dessa två dagar hon gjort så har varit väldigt sköna iaf. Igår var jag hur utvilad som helst, idag är det värre, men det beror på allergimedicinerna, höll på att klia ihjäl mig imorse, så tog en tablett, förhoppningsvis klarar Alwa av dem bra och inte blir en prickig korv igen.

Och idag är hon redan 8veckor gammal! Tiden bara flyger i väg!

Idag blir Alwa en månad gammal, redan! Tiden har flugit i väg.
Mycket har hunnit hända i hennes relativt korta liv. Ett misslyckat ultraljud, en misslyckad magnetröntgen.. idag ringde de från sjukhuset, Alwas läkare hade tittat på röntgenbilderna och nu ringde en annan tanta och ville berätta om svaret. Förstår inte varför vi inte får träffa/prata med hennes läkare istället, utan att det bara ska vara en massa mellanhänder hela tiden..
I vilket fall blev svaret att vi måste göra om undersökningen, vilket jag har trott hela tiden. Sa att nästa gång får de se till att de har gett henne lugnande eller sövt ner henne eftersom hon inte var sig själv på flera dagar efteråt. "Vi får prata om det nästa gång" blev svaret, vadå prata?! Går de inte med på det, ska hon inte undersökas. Då får det vara, tänker inte plåga henne en gång till!
Mamma följer med ner med, så jag har lite extra stöd.

"Hon låg inte still så därför är bilderna lite suddiga", tro fan att hon inte låg still när det väsnas massvis och gör ont i öronen på henne. Det går inte att förklara för en bebis att hon måste ligga still, nej gasch..
jag vill verkligen inte gå igenom det här igen..

Men min ängel blir iaf en månad gammal idag och växer så det knakar :)

Hur ska jag lyckas hålla Alwa vaken i 1-3h imorgon innan undersökningen? Hon sover ju vid den tiden i vanliga fall och så måste jag svälta henne med.. hon kommer vara helt hysterisk om hon både måste vara hungrig och vaken.. kommer bli en jobbig dag imorgon =/ någonting säger mig att vi båda kommer vara lika hysteriska..

Alwa är redan 3veckor gammal, tiden har gått hur snabbt som helst, men samtidigt känns det som hon alltid varit med oss och att vi inte alls varit på förlossningen.

-mkt har hänt under de här få veckorna, hon har blivit mer vaken och högljudd när hon är missnöjd, men det är bra att öva lungkapaciteten :P
Ett ultraljud på hennes njure är oxå gjord, dock kunde de bara se cystliknande förändringar och något hårt i mitten av njuren, vad det betyder kunde läkaren inte säga för hon visste inte själv, därför blir det magnetröntgen på onsdag.. får se hur det går.. tycker inte om att hon måste sövas, men det får väl funka, så länge de bara hittar vad som är fel och om cystorna kommer ställa till några problem eller inte.

Andra saker som hänt under dessa tre veckor är att Magnus har fått jobb på Husqvarna, så just nu är han och jobbar medans vi är i Lenhovda.. är ingen idé att följa med upp eftersom det är BVC-besök imorgon och röntgen på onsdag, sen kommer han hem på torsdagnatt.

I fredags ställde jag mig på vägen för först gången sen förlossningen, vägde 68kg när jag blev gravid, 59kg när jag blev inlagd på Ryhov för svält och uttorkning i somras, sista BM-besöket stod vågen på 67kg och nu i fredags var jag nere på 59kg igen! Så jag klagar inte för fem öre, tycker de flesta tjatar om hur svårt det är att gå ner sina graviditetskilon, men nej det håller jag inte riktigt med om :P

Men nu är det dax för mat till Alwa.

Tiden går snabbt, igår blev Alwa en vecka gammal.
Innan hon föddes kändes det som tiden stod stilla, nu efteråt har den bara rusat i väg, lite för snabbt.

Alwa har hunnit med mkt på så kort tid, måndag-onsdag var vi på bb-lättvård, torsdag återbesök på förlossningen för PKU-test och viktkontroll, efter det blev det fika med två av Magnus vänner och senare på kvällen tittade grannen förbi. Fredag var vi i Kosta en sväng innan vi åkte till Kriffe och åt våfflor, lördag-söndag Jönköping, igår var BVC här på besök, så tiden har flutit på bra.
Känns skönt att kunna göra saker nu, innan satte illamående, ligamentssmärtor och humöret stopp för att vara social mot andra och det fanns ingen lust till att göra någonting. Nu blir jag mest rastlös om det inte händer något..

Imorgon är det dax för ultraljud på Alwas njure, sen storhandling, torsdag åker vi till Jönköping igen..

Coolaste tjejen i stan

 

Men nu blir det filmmys i soffan och uppackning av alla kläder vi fick med oss hem från jönköping :)

I måndags kom hon, min älskade lille unge. Det har varit en jobbig graviditet men det har det varit värt, varenda sekund, varje dag med illamående, varje sjukhusbesök osv.

Magnus var ju ledig förra veckan och försökte övertala henne om att hon skulle komma lagom till helgen så att han skulle få vara ledig 2veckor till, men lördagen kom och ingen unge i sikte, söndagen kom, ingen unge, dock förvärkar men de gick över på kvällen. Natten mot måndagen var jobbig, sov oroligt och hade svårare än någonsin att vända på mig, men jag fick sova iaf.
Vid 6tiden börjar Magnus väckarklocka ringa för det var dax för honom att gå till praktiken, vaknade då med och kunde inte somna om.
Fick in datorn till sovrummet när han gick och skulle precis skriva på FB att det varit en jobbig natt, då jag hör ett klickande ljud och sen att det är något som rinner längs benen, upp snabbt som sjutton och tar mig till vardagsrummet där telefon ligger, måste ju ringa Magnus och säga att han minsann får ta och komma hem igen.
Ringde förlossningen och de bad oss komma in direkt eftersom vattnet var brungrönt, men vi behövde inte stressa eftersom jag inte hade några värkar än.
Medans Magnus startade bilen, packade in väskor, hund och skrapade rutorna ringde och smsade jag runt till folk att nu var det på gång.
Åkte upp och lämnade Celine, passade även på att äta två mackor, för vem vet när det skulle kunna gå att äta igen?
När vi hade varit där en liten stund började värkarna komma och eftersom de gjorde så att det "brann" i ryggen, sa jag till Magnus att nu får vi nog ta och åka för det börjar göra väldigt ont. Försökte hålla koll på hur ofta de kom och när vi var halvvägs till Växjö var det 3min i mellan och 1min långa.
När vi kom till sista rondellen var det 1-2min i mellan..

Efter mkt om och men kom vi in på ett undersökningsrum, hade fått stanna flera gånger på vägen för att försöka hålla andning och tårar i styr, det är ganska svårt må jag säga.. och det gör ju inte mindre ont för att man spänner sig, snarare tvärt om..
Jaja, barnmorskan kom och förklarade lite vad som skulle hända, bl.a. ville hon se om det verkligen var vattnet som gått, vilket det var, det såg hon med klart och tydligt eftersom det rann en massa.. det är oxå en sån där sak som är ganska konstig egentligen, hur mkt vatten det igentligen handlar om, det är massvis! Eller det känns så iaf.
Efter hon kollat vattnet ville hon ta en ctg-kurva, så la mig på sängen och hon ville ha mig liggades på sidan, max 2min låg jag så, sen kom paniken, gick inte alls att ligga på sidan, försökte ligga på rygg, funkar inte det heller, halvsitta funkade lite bättre, men helst av allt ville jag bara därifrån så fort som möjligt och lämna kvar smärtan i rummet.. funkar visst inte så fick jag veta..

Så positiv ser man ut mitt under en värk..

Eftersom värkarna var så pass täta och starka kollade hon hur mkt jag var öppen innan de där 30min har gått som man ska ligga kopplad till maskinen, så vid 9 var jag 3-4cm öppen och livmoderstappen var helt borta.

En av mina rädslor har varit att jag ska behöva åka hem igen, men det sa hon att jag slapp, dels för att hon såg hur jobbigt jag hade det under värkarna, att bebisen bajsat i vattnet och att värkarna var så pass täta gjorde att vi fick stanna.
Här någonstans frågades det även om jag ville ha EDA:n nu eller vänta, nu på en gång tack blev svaret.

Får komma in på ett förlossningsrum och får byta om till nättrosor och sjukhusrock, jag förstår inte riktigt varför folk klagar på nättrosorna, de var ju mjuka och sköna när man har en stor tjock binda mellan benen..
fick även testa på lustgasen, billig fylla! Men just då var den inte så effektiv som jag önskade att den var, gjorde ju fortfarande sjukt ont i ryggen vid varje värk, kan även vara så att jag inte fick in tekniken på hur den funkade fören efter EDA:n var satt..

I vilket fall, strax innan 10 kom det in en narkosläkare och en studerande, jag som verkligen inte ville ha män där inne, båda var av mansfolk.. men det fick gå, brydde mig inte så mkt eftersom jag visste att de skulle hjälpa mig till att inte ha så ont, så det fick väl gå då.
Lokalbedövning skulle sättas först, men han fik sticka mig två gånger eftersom jag ryckte till första gången, det gjorde ju ont ju.. men andra gången gick det bättre och när han skulle sätta in slangen kände jag ingenting, iofs var jag mer eller mindre hög på lustgas då eftersom han passade på att sätta den direkt efter en värk. Kl. 10 var den satt och det tog ca 15min innan den hade full effekt och vilken lättnad det var. Värkarna blev mkt lättare att hantera eftersom all smärta i ryggen var borta, var endast trycket neråt man kände och där kom lustgasen och hjälpte till.
I början kunde jag andas igenom värkarna ordentligt och såg den som en våg, blev dock svårare ju längre tiden gick..

Sen var det dax för att kolla hur mkt jag var öppen, liten fick även en skalpelektrod eftersom de ville ha koll, dels för att barnet kan bli mer stressad när man har EDA:n och dels för att hon bajsat i vattnet.. vid kvart i 11 var jag öppen 7-8cm.

Barnmorskan sa att jag skulle säga till om jag kände att jag behövde krysta, det skulle kännas som man blivit akut bajsnödig samtidigt som man var förstoppad..

Gick en stund och jag funderade mkt på det hon sa och sa till magnus, om jag behöver bajsa på riktigt då?! För jag måste göra det nu och trodde även att jag gjorde det, men icke sa nicke.. fattade inte att det var en krystvärk, kroppen jobbade helt själv, det gick inte att hålla emot, så barnmorskor som ber en hålla emot, vet jag inte riktigt hur de tänker att det ska funka, för det gör det inte.

Barnmorskan fick komma tillbaka och blev nog lite chockad över att det redan var dax att börja krysta. Så in kommer även två underskötelskor, varav en blev utskickad eftersom hon bara stod där och gjorde ingenting och jag kände att paniken började byggas på en massa då jag inte ville ha för många där inne och 3 personer förutom Magnus är för många.

Krystvärkar kom och gick, lustgasen höjdes till max. Magnus stod vid min sida hela tiden och peppade mig. I mitten någonstans kom jag på att jag låg på rygg, jag skulle ju absolut inte föda på rygg hade jag ju bestämt, men att byta ställning till någon annan var helt otänkbart.

Kommentaren - håll käften, nej förresten gör inte det! kom där någonstans oxå.

Den värsta smärtan var när huvudet var på väg ut, då var jag säker på att jag hade spruckit hela vägen och skulle dö vilken sekund som helst. Och när jag trodde att nu är hela huvudet ute, så var inte mer än 2cm av huvudet ute, suck..
Men när det väl var ute, behövdes det inte ens en värk för att få ut resten, barnmorskan ville att jag skulle vänta på en värk, men min kropp ville något helt annat..

13.17 kom det ut en blå liten sak som lades på min mage. Alwa Johanna Nieminen.

Magnus klippte navelsträngen och strax därefter kom moderkakan ut. Fick även besked om att hon skulle sy två stygn på ena blygdläppen för jag fått en rispa där, inga fler nålar var min första tanke.. panik igen och medans hon sydde var det någon som hyperventilerade i lustgasmasken, Magnus tog den i från mig när han bara såg ögonvitorna på mig istället.. oops. Men jag kände inte när hon sydde iaf, så lite bra var det ;)

 

Finns en säkert en massa mer saker som hände under förlossningen, men jag kommer inte ihåg, dels är vissa saker suddiga pga för mkt lustgas och smärta och dels för att jag glömmer bort det mesta nu för tiden..