Celine
I helgen som kommer är det två år sedan Celine flyttade hem till mig.
En ytterst liten rädd krake som var hur mager som helst, en riktig fegis och allmänt hopplös.
Ganska snabbt bytte jag ut halsband och koppel och då gick det mycket lättare helt plötsligt.
Varje framsteg hon gjorde kändes hur bra som helst och man blev så stolt! Bara den gången hon åt 3dl mat kändes det hur bra som helst, trots att hon egentligen skulle ha 8dl. Men det kändes jättebra eftersom hon dagarna innan bara ätit 3-4kulor.. men klart, en frisk hund äter när den är hungrig.
I början var hon ganska isolerad och träffade inte många andra människor än mig, för att hon skulle lära sig att hon kan lita på mig, jag vill henne inget illa.
Men ju längre tiden gick desto mer fick hon träffa nya människor och hundar.
Hennes första "hundvän" var Kida och det kändes sjukt att det kan bli en så stor skillnad på henne när hon fick träffa Kida och andra hundar.
Helt plötsligt blev Celine en hund! Inte ett nervvrak.
En dag blev jag kontaktad av Leena, matte till Lexuz. Hon började fråga lite om Celine's bakgrund och vi kom fram till att hundarna var kullsyskon.
Spännande och roligt att få veta mer om hur de har haft det tidigare och likheten mellan dem var/är hur stor som helst!
Snällt nog fick jag även lite valpbilder och bilder på föräldrarna Martine och Cato.
När Celine kom till mig kunde hon inte mer än nej och sitt.
Vet ni hur svårt det är att lära en hund ligg bl.a. när hundskrället är rädd för golvet och godis?! Men envisast vinner!
Idag kan hon sitt, sitt fint, höger tass, vänster tass, ligg, stanna, kom, hit, hoppa, hopp upp/in, gå hem, var är benet/bollen.
Mycket har förändrats sen hon kom till mig.
Vi har flyttat två gånger, Banditen har flyttat, Kida finns inte längre med i bilden, vi har fått en husse, katt och minimatte.
Men framför allt har jag en mkt mer självsäker hund. Lite väl självsäker i vissa lägen!
Fröken har börjat naggas, ta mat från bordet och sluta lyssna i vissa lägen, tigga en massa med. Hundskrälle!
I somras blev det en resa till Laxå. En resa som var väldig uppskattad av både hundar och människor. Det var nämligen kullträff! Där vi fick träffa syskonen Lexuz, Stella och Frasse. Systrarna fann varandra direkt och lekte och lekte och lekte.
Var en trött vovva vi fick med oss hem i slutet av dagen.
Celine, Stella, Lexuz och Frasse
En ytterst liten rädd krake som var hur mager som helst, en riktig fegis och allmänt hopplös.
Räddharen efter 1dygn hemma
I början var ALLT läskigt, att gå in genom första ytterdörren, hissen och min dörr var en kamp, matskålarna var jätteläskiga för att inte tala om kopplet och halsbandet.
Ganska snabbt bytte jag ut halsband och koppel och då gick det mycket lättare helt plötsligt.
Varje framsteg hon gjorde kändes hur bra som helst och man blev så stolt! Bara den gången hon åt 3dl mat kändes det hur bra som helst, trots att hon egentligen skulle ha 8dl. Men det kändes jättebra eftersom hon dagarna innan bara ätit 3-4kulor.. men klart, en frisk hund äter när den är hungrig.
I början var hon ganska isolerad och träffade inte många andra människor än mig, för att hon skulle lära sig att hon kan lita på mig, jag vill henne inget illa.
Men ju längre tiden gick desto mer fick hon träffa nya människor och hundar.
Hennes första "hundvän" var Kida och det kändes sjukt att det kan bli en så stor skillnad på henne när hon fick träffa Kida och andra hundar.
Helt plötsligt blev Celine en hund! Inte ett nervvrak.
En dag blev jag kontaktad av Leena, matte till Lexuz. Hon började fråga lite om Celine's bakgrund och vi kom fram till att hundarna var kullsyskon.
Spännande och roligt att få veta mer om hur de har haft det tidigare och likheten mellan dem var/är hur stor som helst!
Snällt nog fick jag även lite valpbilder och bilder på föräldrarna Martine och Cato.
Syskonen
När Celine kom till mig kunde hon inte mer än nej och sitt.
Vet ni hur svårt det är att lära en hund ligg bl.a. när hundskrället är rädd för golvet och godis?! Men envisast vinner!
Idag kan hon sitt, sitt fint, höger tass, vänster tass, ligg, stanna, kom, hit, hoppa, hopp upp/in, gå hem, var är benet/bollen.
Mycket har förändrats sen hon kom till mig.
Vi har flyttat två gånger, Banditen har flyttat, Kida finns inte längre med i bilden, vi har fått en husse, katt och minimatte.
Men framför allt har jag en mkt mer självsäker hund. Lite väl självsäker i vissa lägen!
Fröken har börjat naggas, ta mat från bordet och sluta lyssna i vissa lägen, tigga en massa med. Hundskrälle!
I somras blev det en resa till Laxå. En resa som var väldig uppskattad av både hundar och människor. Det var nämligen kullträff! Där vi fick träffa syskonen Lexuz, Stella och Frasse. Systrarna fann varandra direkt och lekte och lekte och lekte.
Var en trött vovva vi fick med oss hem i slutet av dagen.
Celine, Stella, Lexuz och Frasse
Mycket har hänt, mycket har förändrats, men jag ångrar inte en gång att jag lät Celine få bo hos mig.
Hon är helt underbar när hon vill och en mattehund.
Hon följer mig hack i häl här hemma i princip, vissa gånger är det bara jag som kan gå med henne utan att hon sätter sig ner och försöker dra åt andra hållet. Jag kan inte stänga dörren till sovrummet om hon är på andra sidan, då har man en vovva som vandrar fram och tillbaka och gnäller.
Så jag antar att hon är ganska nöjd med att ha mig som matte :p
Jag är nöjd över att ha henne som hund iaf, även att hon går en på nerverna ibland, okej, ganska ofta.
Hon är helt underbar när hon vill och en mattehund.
Hon följer mig hack i häl här hemma i princip, vissa gånger är det bara jag som kan gå med henne utan att hon sätter sig ner och försöker dra åt andra hållet. Jag kan inte stänga dörren till sovrummet om hon är på andra sidan, då har man en vovva som vandrar fram och tillbaka och gnäller.
Så jag antar att hon är ganska nöjd med att ha mig som matte :p
Jag är nöjd över att ha henne som hund iaf, även att hon går en på nerverna ibland, okej, ganska ofta.
Kommentarer
Trackback
