Frida Syrén

5dar över tiden än så länge.. suck.. tålamodskrävande? absolut!

Har inget som helst tålamod längre och humöret blir sämre för var dag som går.. lyckad kombo med en massa hormoner? Inte direkt..

Frågor kan få mig att explodera, likaså kommentarer om varför den lille inte är ute än, även om det inte ens är till mig de ställer frågorna.. blir sur och frustrerad ändå. Hade jag kunnat så hade ungjäveln tryckts ut för längesen!!
Eller kommentarer om att det minsann hjälper att springa i trappor, dammsuga, skotta snö.. nej det hjälper inte alls, inte här i varje fall.. har testat att städa, skrubba badkar, färdknäpp, promenader, sy.. allt slutar bara med att det känns som ryggen ska gå av.

Och inte gjorde "supermånen" sitt jobb heller, hmpf..

Som att det inte räckte med alla fysiska besvär ska det nu sätta sig även psykiskt.. just nu är mitt huvud mer eller mindre inställd på att jag inte vill ha någon unge, någon annan kan få den.. blää

Beräknad förlossningsdag idag, men ingen bebis siktas än på ett tag skulle jag tro.
Hos barnmorskan idag gick det bra, fast den lille har fått för sig att fortsätta vara ruckbar, skitunge! Blodtrycket ligger på samma som det alltid gjort.. enda förändringen som var va en etta i äggvita men det var tydligen inget att bry sig om, så då låter jag väl bli det då :P

Hjärtljuden låg på 144-145, lite högre än tidigare med andra ord, men gångerna innan kan h*n ju ha sovit, det gjorde h*n deffinitivt inte nu, sparka mamma i revbenet är mkt roligare.



Och precis so på facebook så kommer jag inte svara på en endaste fråga om det är på g eller om h*n kommit ut, osv. Är det på g, säger jag till, när h*n är ute säger jag med till.
Mest för att jag har tröttnat på den sortens frågor, då de har kommit dagligen de senaste 3veckorna.
Hade jag fått bestämma hade jag gärna tryckt ut henom idag, men jag har ingen sådan bestämmande rätt, så nej det blir nog ingen bebis idag. Och enda känningen som är nu är hunger och illamående, annars inget.

Ja nu är det ju försent, men gasch.. jag borde ha kollat upp ryggen i början av graviditeten för satan va ont det gör nu under sammandragningarna eller förvärkar eller vad det nu är som håller på..

Just nu känns det som hela ryggraden ska knäckas när det gör som ondast, på den punkten som jag haft problem med tidigare..
Men men förhoppningsvis blir ryggen bättre av värme!

Ont gör det, men frågan är om det är på riktigt, bara övning eller ren och skär djävulskap.. oregelbundet är det iaf, mellan 3-7min i mellan och 30-70sek långa..
Mitt ryggslut vill gå av och ptja jag hade glömt bort hur mensvärk känns, men nu kommer jag ihåg.. får väl se vad som händer under natten och helgen. Jag tror ingenting kommer hända.

Sammandragningar är egentligen ett ganska intressant fenomen.. alltså själva känslan.. dels är den svår att förklara..

Men det känns nog ungefär som att någon har en ballong där inne som blåser upp sig tills den nästan spricker, någon pressar på lungorna så att det blir lite tyngre att andas samtidigt som någon sätter en stor bubbla över huvudet på en.. ungefär så skulle jag nog beskriva känslan tror jag.. och så kommer det nog kännas ett bra tag till, iaf tills de börjar göra ont, just nu gör de som "tur" är inte ont, utan bara som en lustig känsla..
11st har det varit mellan kl.15.14-16.02. Sedan dess har det inte varit någonting, så falskt alarm, japp! Men det har jag ju ställt in mig på redan sen tidigare, att den här ungen bara kommer jävlas så mkt som möjligt och därför inte kommer titta ut fören om 20dar och då under tvång!

Idag var vi på nytt BM-besök.
Järnvärdet har gått upp så nu ligger det på 130, men ska fortsätta ta järntabletterna så som jag gör nu, vilket är var 3-4dag ungefär, när jag kommer ihåg :P blodsockret låg på en 4 tror jag, vad det nu betyder, verkade inte vara någon fara iaf. Blodtrycket låg på samma som det har gjort de senaste 4ggr.
Har gått upp  i vikt även denna gången, hur mkt vet jag inte men ligger fortfarande minus iaf.

Sen var det dax att hoppa upp på britsen, den lille har flyttat på sig! Nu ligger h*n med ryggen åt vänster och benen åt höger.. men huvudet är neråt iaf, vilket är huvudsaken. Dock så har den lille fått för sig att inte vara fixerad längre utan vara ruckbar..
Tror h*n vände på sig i natt, för denna natten har varit jobbig och igårkväll låg h*n minsann med ryggen åt höger. Skitunge!

Vi pratade även lite om förlossningen och om att det kan vara dax att skriva förlossningsbrevet, så det ska jag försöka göra idag eller imorgon..
det viktigaste är väl att de ska säga till 5-10min innan de gör något, så länge som det går, skulle det hände något akut får de berätta efteråt om varför de gjorde si eller så..

---

Vecka 37: 16 feb - 22 feb 2011

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

http://www.familjeliv.se/Hem/fridaas/graviditet.php

Jag tror jag börjar bli stammis på akuten snart.. i onsdags när jag och magnus tittade på masterchef på 8an började min syn bli konstig, såg inte undertexten och efter en stund såg jag inte heller mina händer om jag höll dem nedanför näsan på mig själv.. tänkte väl inte så mkt på det utan frågade Magnus om han kunde se undertexten om han tittade högre upp på tvn..
Sen började han med maten och jag satte mig i badkaret. Då började höger handen domna bort och likaså tungan, försökte prata med Magnus under tiden men hittade inte rätt ord och började svamla. Bad om att få mobilen och skickade i väg ett sms till mamma och frågade vad man skulle göra. Ring akuten blev svaret på en gång, så sagt och gjort.. ringde och försökte förklara, fick prata med tre olika människor då de skickade runt mig på de olika avdelningarna, till slut blev jag bedd att komma in för det lät inte bra.

Kom in och fick först en förundrad blick, de trodde nog först att jag gått fel och skulle till förlossningen men hamnat på akuten av misstag först, men sen när jag sa vem jag var gick det snabbt. Träffade först en person som tog blodtryck, syremätning, ställde frågor, sen fick jag sitta ute i väntrummet i max 10min, sen fick jag följa med medicin-teamet, där jag fick sätta på mig en sån där sjukhusrock och det togs nytt blodtryck och även 4rör blod, första personen på akuten som faktiskt lyckas sticka mig utan att behöva gräva runt en massa! Och då var hon ändå bara där under utbildning, mer sånna tack..

De höll mig under bevakning en stund sen fick jag åka in i ytterligare ett rum och där tog det tid, 1.5h innan vi fick träffa läkare, hittills hade vi bara fått träffa folk som pratar svenska utan problem, mkt skönt, hade förhoppningar på att den turen skulle få fortsätta, men tji fick jag. Tanten som kom in var ryska som bröt ganska rejält.. suck.
Fick berätta ytterligare en gång vad som hänt, hon lyssnade på lungor, hjärta och halspulsådern. Fick följa efter med blicken och sen skulle hon kolla reflexerna i armarna, hur tror hon att man ska kunna slappna av i armarna när man måste hålla upp dem i luften?! Det är dömt till att misslyckas.

Hon beslutade iaf att de ville ha kvar mig för de trodde jag fått en Tia-attack, dock förklarade hon inte vad det var, hade inte Magnus gammelmormor råkat ut för det för två tre veckor sedan hade jag inte haft en aning om vad det var.

Kom efter mkt om och men upp på ava, akutvårdsavdelningen.
Dock fick Magnus inte stanna kvar där, så nu har vi sovit vår första natt i sär, sen andra natten på sjukhuset i Jönköping i somras.. eller sovit och sovit är väl dumt att säga, han sov 1-2timmar och jag somnade för att vakna 20min senare vara vaken 10min, sova 20min osv.. hade även glömt bort hur obekväma sjukhussängar är.
När jag kom upp till avdelningen fick jag veta att de skulle göra tester var 4e timme, jo tjena.. de gjorde en undersökning precis efter att Magnus hade gått och sen gjorde de ingen fören kvart över 6 på morgonen, 6timmar senare, inte för att det gjorde mig något men mitt huvud var inställt på det..

På frukosten man fick försökte de få mig till att äta fisk, pyttsan! Här äts ingen jävla fisk, speciellt inte inlagd sill, uääk. Men fick i mig två torra mackor med skinka och ost, en tallrick med "neutral" fil, fil med hallonsmak är inte neutral!! och ett ägg, det var nog det godaste även om jag blev lovad salt, men det kom aldrig.. Men men kunde vara värre, de försökte få mig äta havregrynsgröt först, inte lätt för dem att ha en ytterst kräsen person att ta hand om.

På förmiddagen var det iaf dax för undersökningar, skulle ultraljuda hjärtat och de stora kärlen på halsen, de ville hade även röntgat om det inte vore för den lille där inne.
Kommer till fyslabb och jag hoppas innerst inne på att det INTE är en man som ska göra undersökningen.. jag ska sluta önska saker för visst fan är det en man som ska göra den.. en som går omkring och hostar och snörvlar en massa.. yeey.. han skyller på luftvägsallergi. Sjukt irriterade var det iaf.
Får ta av mig på överkroppen och han börjar undersöka kärlen på halsen och tryckte jättehårt med "dosan", speciellt över struphuvudet >_<
Efter en låååång stund var det hjärtats tur.. det gick snabbare som tur var, men mitt i undersökningen öppnas helt plötsligt dörren, jättekul när man ligger där helt utlämnad och redan mår dåligt över behöva ligga där, blir inte direkt bättre att det är någon som bara kliver rätt in, de borde ha knackat först åtminstone..
När han var färdig gick han ut ur rummet, men tyckte att jag skulle ligga kvar där helt blottad, men det gjorde jag inte, drog över rocken så gott jag kunde, när han kom tillbaka tyckte han ändå att jag kunde torka av mig gelen och vi var färdiga, kunde han inte ha sagt det innan han gick?! Hur svårt ska det vara egentligen?!

Gick tillbaka till avdelningen och då var det dax för lunch.. jag tror det skulle likna köttfärsbiffar, brunsås, lök och potatis, sallad. En halv potatis och pyttelite biff fick jag i mig, det bara växte i munnen.. salladen kunde jag inte äta överhuvudtaget för det var massa paprika i.. efterrätten gick bra iaf, konserverade frukter, var tur att Magnus hade tagit med sig mackor, så jag kunde äta en av dem iaf.

Efter nästan 7timmars väntan på resultaten av undersökningen kom en ny läkare in och sa att det jag drabbats av var migrän, för alla tester och så såg bra ut. Så jag skulle inte oroa mig överhuvudtaget och behövde inte komma in igen om det skulle bli likadant igen.. fick även en 100% sjukskrivning i en vecka. Förhoppningsvis gör den att den inre stressen lägger sig lite och att arbetsförmedlingen håller käften ett tag. Sen får gärna bebisen titta ut så att jag slipper dem på heltid 6mån framåt iaf.

De senaste två nätterna har varit riktigt jobbiga.. att somna tar väldigt lång tid eftersom jag inte hittar någon skön ställning att ligga i, gör det inte ont i höfterna så är det i ryggslutet eller revbenen..
Så har dröjt nästan till 1tiden innan jag kunnat somna, för att sedan vakna vid 3tiden med världens halsbränna och att jag måste vända på mig för att Liten har flyttat på sig så det är obekvämt att ligga kvar.. somnar om efter en stund men någongång mellan 4.30-5.30 vaknar jag igen och då är det akut in till toan och ner med huvudet i toastolen igen..
Sen kommer man tillbaka till sängen igen med världens frossa och problem med att hitta en bekväm ställning att sova i.. när man precis har hittat rätt ställning, ja då börjar Magnus förbannade väckarklocka ringa.. och som sagt, han är inte världens bästa på att stänga av den.. vissa gånger kan jag ignorera den, vissa gånger inte..

Som tur är kan jag få sova några timmar till efter att han har gått upp, om jag lyckas hitta en bekväm ställning igen, isf sover jag oftast tills han kommer hem på lunch vid 11tiden.. så lite sömn för jag iaf, även att all energi är mer eller mindre slut, vilket gör att lägenheten ser ut som hej kom och hjälp mig att dö igen..

Fast nu tycker jag att den lille kan ta och titta ut! Men än så länge är det fortfarande 5veckor kvar..

Jag har nog börjat boa lite tror jag. Igår blev hela lägenheten dammsugen och disken diskad. Idag var det skötbordets tur att få sig en makeover, fram tills nu har den enbart blivit använt som pappershållare och avlastningsyta..
Men nu ser det mer ut som ett skötbord, det som behövs nu är bara skötbädden och att vika ut den delen där skötbädden ska ligga, men det kan vänta tills den lille har tittat ut.
Men jag är hyffsat nöjd med utseendet på den iaf, man ser klart och tydligt vad man har och det står lättillgängligt.

Litens kläder är även i lagda i lådorna i storleksordning och skötväskan som ska med till BB är packad med våtservetter, blöjjor (man får iofs blöjor och sånt där men de kan lika väl ligga där i med, så mkt extra plats tar det inte och vem vet, man kanske måste stanna på vägen hem), kläder (hur svårt som helst att välja vilka.. och vet inte om det är tillräckligt mkt.. men 3bodys, strumpor, 2byxor, mössa, jacka), filt, tutte och några amningsinlägg ligger däri just nu.
Borde räcka så med grejer till den lille, någon måtta på dumheterna får det vara.
Min egna väska som ska packas till förlossning/bb får dock vänta ett tag till. Mest för att jag använder de flesta grejer och sen för att jag inte vet riktigt vad jag bör ha med mig, försvarets hudsalva eller dyligt är ett måste iaf har jag hört ;)

Farmor är kontaktad oxå och hon ska kontakta Anette om att göra i ordning korgen, så att vi kan komma och hämta den om ett tag, tiden går trots allt ganksa snabbt och det är bara 7veckor kvar tills det är beräknat.

Min första bristning har kommit oxå, var väl bara en tidsfråga iofs, men muttrar lite ändå. Dock är den inte speciellt stor, men lär väl växa.. sitter jämte navelpiercingen..
Idag kom det även ut en massa vätska och lite var ur hålet, så får hålla koll på det så att det inte blir värre, tvätta med alsol eller liknande.

Imorgon är det dax för nytt besök hos barnmorskan och lyssna på den lille.
Ska fråga om den lille håller på att fixera sig eller vad h*n håller på med, för det känns längre och längre ner och sparkarna/boxarna ligger mer i mitten av magen och h*n rör inte på sig lika mkt som tidigare.. fast h*n är ju större nu och det börjar väl bli trångt där inne..

Idag är det en sån där tycka synd om sig själv dag. Mestadels för att illamåendet är på topp och så fort jag rör mig så är det dax att ta sig en ny prattur med ulrick, vare sig man vill eller inte. Att försöka kämpa emot är lönlöst, blir bara värre då + att det gör ont.

Och lillen där inne i magen gör inte saken bättre med att slå kullerbyttor och kickboxas både här och där i tid och otid.

Saker som var tänkta att göra idag får skjutas upp till senare tror jag, för det här funkar ju inte.
försökte starta en disk innan, men mitt tålamod försvann totalt när "korgen" man ställer disken i bara åker ner från skenorna den står på, så att den ställer sig på den snurrande diskmojjen.. behöver ju inte ta sönder kuggarna i den oxå..

Men ska iaf försöka se om jag lyckas göra två mackor och få behålla dem, litar inte riktigt på det bara..

Nu börjar det kännas lite mer att det verkligen är på riktigt och att det faktiskt börjar närma sig, är bara 69dagar kvar tills det är beräknat, förhoppningsvis behöver vi inte gå över tiden iaf. Inte om jag får bestämma iaf!

Lite är nog tack vare att Loke fick för sig att titta ut igår, grattis igen och välkommen till världen :)
Vi är ju trots allt 3st som ska ha tre månder i rad och nu är den första ute, så nu är det inte lika långt kvar som det kändes för bara några dagar sedan.

Det finns fortfarande mkt kvar att fixa innan våran lille får titta ut, men lite av det ska vi fixa nu i helgen, fick 500kr på a6 som ska omvandlas till saker till lillen, bl.a. lite mer kläder. Sen får vi se om det finns något annat skojsigt och "nödvändigt".
Funderar på om jag ska kidnappa badtermometern som pappa har hemma, han har ändå ingen nytta av det.

Babyboxen är "beställd" oxå och ska hämtas i Växjö någon dag med. Sen kommer det hem ett paket från allt för föräldrar och Vi föräldrar.

Har inte jättestor koll på vad det är som behöver fixas mer, men lite koll finns.

• Kudde till sängen
• Täcke o kudde till vagnen
• kläder
• sängkläder
• spjälsäng eventuellt
• blöjjor
• våtservetter
• iduminsalva
• snorsug

Sen amnings BH till mig, men det får vänta.. hur ska jag kunna veta vilken storlek som behövs..?
Finns säkert en massa annat jag har glömt, typ babysitter, gym m.m. m.m.

Idag var det dax för ett nytt ultraljud för att kolla upp hur det stod till med cystan på liten.
Det såg bra ut och några nya bilder varav 2st 3D-bilder, tror nog allt att liten har fått sin fars näsa, eller om det bara skuggade fel, får väl se när h*n väl tittar ut.

Sen skulle vi krångla med sjukintyg, BM har sagt att vi ska prata med hon som gör ULen om det, men enligt henne så kan hon inte göra något. Men hon skickade in oss till Specialmödravården istället, så nu har jag ett sjukintyg med massa punkter på, får hoppas på att det går att följa bara.
Är 100% sjukskriven fram till julafton, från och med måndagen efter till 9januari ska jag "jobba" 2timmar/dag och den 10jan-28feb är jag sjukskriven 50%, sen tar jag mammaledigt om inte liten redan har tittat ut vill säga, det vet man ju aldrig.
Men förhoppningsvis ska det funka.

Nu är bara frågan hur man ska fylla i alla papper som ska till förnedringskassan och arbetsförmedlingen, men ska försöka ta mig dit imorgon och prata med dem iaf så får vi se.
Ska även ta mig till Tellus och prata om vilka två timmar de vill ha mig där.

Jag måste ha någon speciell dragningskraft till att få utländska läkare efter mig -.-
Denna gången var det en läkare som är känd för att bara vilja komma innanför trosorna på folk och nej tack, dit går jag inte. Men har ett sjukintyg nu iaf som funkar i en vecka och ska det bli längre måste jag dit på en läkarundersökning, men kör den undersökningen hos henne vi gör ULet hos istället, så blir det bra.

Eftersom magvärken blev värre under helgen ringde jag till vårdcentralen igår och fick träffa en läkare där. En mänsklig sådan för engångs skull!

Det enda som visade var att snabbsänkan fortfarande var lite förhöjd, vilket tyder på en infektion, frågan var bara var någonstans denna infektion sitter.
Men eftersom det var magen jag sökte för ytterligare en gång och han inte visste vad som är fel, frågade han om vi ville ha en remiss in till sjukhuset istället, och ja det ville jag. Ville ju veta vad som är fel, visst det kanske visar sig att det inte går att göra något åt det, men då vet jag iaf vad det är.

Kommer in till akuten och får efter en stunds väntan komma in på ett rum, nya blodprov ska tas, vet inte vad de sysslar med där inne när de ska sticka en..
Förra gången vi var inne rotade hon som fan i höger armen och fick knappt inte ut någonting, men där visste jag iofs att jag är svårstucken redan sen tidigare, så jag gav dem vänstern istället, som ska vara lätt att sticka i. Samma visa även denna gång, de rotar och gräver men inget blod där inte. Så det slutade med att hon stack mig mitt på handen istället, visst kom det men inte så mkt som hon egentligen ville ha, men men bättre än inget iaf.

Sen kom läkaren.. jag måste ha någon magnet eller något på mig att dra till mig AT-läkare och utländska sådana till på köpet.. Jag har inget emot utlänningar så, men ska man vara läkare ska man kunna prata ordentlig svenska och INTE bära sjal! Sen får folk säga vad de vill om det.

Iaf kom hon in och frågade var jag hade ont. I hela magen men framför allt på sidorna upp mot revbenen.
Men det första hon började klämma på var ryggraden, på de muskler som jag haft problem med sen jag började gymnasiet.
När hon tryckte på exakt samma punkt för tredje gången i rad höll det på att smälla, okej om hon tryckte där en gång och lät det va, det kan jag väl stå ut med, men 3!! Hallå! Jag är vädur och vi är inte kända för att vara snälla och lugna när det gör ont och nu gjorde det förbannat ont!
Jag hade inte ont i ryggen när jag kom in, men det har jag nu, 30timmar senare fortfarande.

Slutsattsen var iaf att jag har foglossningar i magen och eventuellt en urinvägsinfektion på g.
Ringde mamma och sa hur dommen lät, tror någon hade väldigt kul när jag sa foglossningar i magen och revbenen.
Det hade överläkaren som vi träffade idag iaf, då det var dax för ett nytt ultraljud för att kolla till litens cysta på njuren.

Tillsammans med henne kom vi fram till att det är ligamentsmärtor jag känner för att livmodern töjer sig väldigt hackigt och det kan för vissa göra väldigt ont. Och det tror jag mer på, för det stämmer mer med vart smärtorna sitter när hon visade hur senorna och så går.
Denna värk resulterade iaf i 2veckors 100% sjukskrivning till att börja med, behövs det, ökar hon den.

Sen var det dax att titta till liten, h*n tycker fortfarande inte om att vara med på bild, utan försökte sparka sig ur magen kändes det som.
Men h*n lugnade sig efter en stund och tog upp händerna mot ansiktet och låg och gnossade in sig ordentligt, såg ut som h*n sög på tummen en stund med.
Men det var njuren vi skulle titta på och t.o.m. vi såg skillnad direkt, förra gången var cystan hur stor som helst och nu var den knappt hälften så stor!!
Och från att ha behövt ställa oss in på att det inte skulle vara någon som helst funktion på den, till att nu veta att det eventuellt, troligtvis iaf finns lite funktion på den, var väldigt lättande :)

Det slutgiltiga fostervattensprovet var perfekt oxå, inga kromosomavvikelser där inte :)
Så överlag har det varit en bra dag och både överläkare, mamma och Petra har fått skratta lite åt okunskapen hos vissa AT-läkare!

ja det är vad jag kommer bli om inte detta slutar snart. Jag är grymt trött på att få höra att men det ska kännas så, det gör ont att vara gravid. Än sen?! Jag vill INTE att det ska göra ont, visst allt kanske är normalt, men det känns inte bra och personen i fråga ska inte säga något för han har aldrig och kommer aldrig vara gravid.

Det känns inte normalt för mig att det gör ont hela tiden, okej om det hade varit ibland, men just nu är det större delen av min vakna tid. Ibland mer och ibland mindre.
Trött på att inte kunna leva ordentligt... inte leva så jag vill leva.

Jag vill kunna gå upp på morgonen utan att behöva prata med ulrik på en gång, trött på att ha ont och inte kunna vara glad.. att ha ont drar ner mitt humör totalt och det blir andra lidande för. Både Magnus och djuren, för tålamodet försvinner.. det är inte rättvist mot någon..

Som det är nu trivs jag inte alls...

Men måste ändå bita ihop..

Just nu är det både bra och dåligt. Igår var det nytt BM-besök, urinprov, blodprov och blodtryck togs. Inget att anmärka på, mitt järnvärde är fortfarande väldigt bra så slpper järntabletterna än så länge, vilket jag är väldigt glad för, då jag är urkass på att ta tabletter och mediciner, har en förmåga att glömma bort dem.

Fick lyssna på litens hjärtljud med, vilket h*n inte tyckte om tror jag för liten började leva rövare direkt efteråt.
Pratade om varför jag är så trött och fortfarande har ont, men kom inte fram till något. Men vi ska ju till läkaren på tisdag så får vi se vad hon har att säga, troligtvis lär hon väl kanske inte ha tid då vi egentligen är där för att titta mer på litens cysta och prata med specialistläkaren, men om hon har tid så.. annars blir det till att boka en ny tid tror jag.
Ska iaf tillbaka till BM om två veckor igen.

Så just nu är det båda bra och dåligt. Det är skönt att veta att det är mig det är fel på och inte liten iaf.

Igårkväll vid halv 9tiden kom vi in till jourläkaren i Växjö. Magvärken gjorde ondare och ondrare, så vi bestämde att det var lika bra att åka dit för att kolla upp det.

Det började väl inte helt bra kanske, mest för att läkaren vi fick var en man. Med tidigare rädslor och händelser kändes det inte alls rätt, speciellt inte när han bad att jag skulle dra ner både byxor och trosor... Men det fick väl funka, även om paniken var nära, tur att Magnus var med iaf.

Urinprov och blodprov togs och de bestämde efter att ha känt både här och där att jag skulle få en remiss till akuten istället och fortsätta undersökningarna, då det kunde vara blindtarmen som spökade, "smärttesterna" visade på det iaf.

Sagt och gjort, promenerade ner till akuten och fick sitta där och vänta.
Efter någon timme eller så fick vi komma in och prata med en sjukskötelska, hon tog ännu mer blodprov, fast hon fick rota omkring en jävla massa för att få ut något blod ur kärlet, så nu är man hur öm som helst där..
Hon kände vidare på magen och försökte få fram något av vad jag sa, vilket nog inte var det lättaste tror jag. Kan ju inte säga att jag är bra på att förklara hur smärtan känns..

Ytterligare en gång bestämdes det att skicka remisser, så denna gången blev det till akut gyn och kirurgen då även hon och hennes kollega trodde att det kunde vara blindtarmen, och eftersom jag är gravid så ville de vara extra säkra och göra så mkt tester som möjligt.

Vid 23-23.30tiden åkte vi upp till akutgyn.
Folk får säga vad de vill, att jag är rasist eller vad som, då får jag vara det. Men jag tycker att är man läkare så ska man behärska svenska språket klockrent och INTE ha slöja på sig. Nu vet jag inte hur många försök det tog innan hon förstod att jag redan hade gjort ett urinprov och att det inte visade något.
Men men..
Hon gjorde iaf en hårdhänt gynundersökning, ett vanlig UL och ett vaginalt UL. Men liten sprattlade omkring och mår bra iaf, det är huvudsaken, hon hittade heller inga fel och det fanns inga tecken på infektioner eller inflamationer.
Sen bar det ner till akuten igen.
Fick veta att de röda och vita blodkropparna var förhöjda och även sänkan var förhöjd.

Vid halv 2 tiden bar det upp till kirurgen. Han som tog emot oss var trevlig och hade inga som helst problem att skämta och bli skämtad med.
Fick byta om till sjukhuskläder och sen var det nya tester som gjordes, blodtryck, feber, puls och hur jag syresatte blodet. Fick även svara på en massa frågor.
Men det mest positiva var att Magnus fick stanna!
Hade de sagt att han var tvungen att åka hem, hade jag med åkt :P
Det enda negativa där var väl att jag blev satt på fasta, ingen dryck och ingen mat. Jag som var jättetörstig redan då ju!
Men fick bita ihop.

Vid 9tiden var det dax för nya blodprover, tempkoll, blodtryck, puls, syresättning och sätta en siffra på smärtan. När jag kom in sa jag 5, men imorse var det 6-7.

10.30 kom de äntligen och gav mig dropp, var väldigt skönt, var ju både törstig och hungrig då.
Strax efter det bar det av mot ytterligare ett ultraljud som de tog över hela magen kändes det som, började precis under brösten och gick ner längst revbenen mot höfterna, men allt såg bra ut. Inget fel på tarmar, galla, njurar eller blindtarmen. Det enda var väl att jag gjorde det lite svårare för honom att se, då saker och ting inte ligger på rätt plats längre eftersom liten tar en massa plats.

Sen bar det av till rummet igen, fick veta att jag inte var satt på fasta längre, eftersom allt såg bra ut. Filmjölk och clementin var väldigt gott!

Vad ska man mer säga.. att det var extremt tråkigt att ligga och vänta på provsvaren från blodproven i flera timmar.

Summan av kardimumman är att det mycket väl kan ha varit blindtarmen som spökade men sen la sig igen. Så nu är vi hemma igen, vilket är mkt skönt. Men börjar det göra ont igen, är det sjukhuset som gäller igen.

Varför kan inte jag oxå få ha en superduper graviditet som inte har några negativa biverkningar med sig?! Vill med!!

Men nej då, här ska vi ha alla biverkningar som går nästan.
Fast nu vet jag inte vad det.. huvudvärk större delen av tiden, magen gör ont, magkatarren är tillbaka och illamåendet finns alltid, fast det har iofs varit med hela tiden.
Fast just nu känns det fel.. kan inte förklara vad det är, bara att det känns fel.

Mår mer illa varje gång liten sparkar, och det gör det ofta just nu, men samtidigt är det något annat. En känsla som jag inte kan sätta fingret på.

Nu är det inte bara jobbigt fysiskt längre.. är totalslut psykiskt..
Låt det bli mars nu tack!

Imorgon är det dax för nytt BM-besök för att kolla så att liten lever efter fostervattensprovet, ska lyssna på hjärtljuden. Förhoppningsvis gör h*n det, har inte känt några fosterrörelser idag utan det har mest bara gjort ont.. så vi får väl se vad de säger.
Ska försöka komma ihåg att nämna att jag har ont och att illamåendet har kommit tillbaka igen. Det var "okej" när det bara höll sig på morgonen, men nu är det större delen av tiden =/


Någon sa att man ska njuta av sin graviditet, men hur gör man då?