Nytt sjukhusbesök
Jag tror jag börjar bli stammis på akuten snart.. i onsdags när jag och magnus tittade på masterchef på 8an började min syn bli konstig, såg inte undertexten och efter en stund såg jag inte heller mina händer om jag höll dem nedanför näsan på mig själv.. tänkte väl inte så mkt på det utan frågade Magnus om han kunde se undertexten om han tittade högre upp på tvn..
Sen började han med maten och jag satte mig i badkaret. Då började höger handen domna bort och likaså tungan, försökte prata med Magnus under tiden men hittade inte rätt ord och började svamla. Bad om att få mobilen och skickade i väg ett sms till mamma och frågade vad man skulle göra. Ring akuten blev svaret på en gång, så sagt och gjort.. ringde och försökte förklara, fick prata med tre olika människor då de skickade runt mig på de olika avdelningarna, till slut blev jag bedd att komma in för det lät inte bra.
Kom in och fick först en förundrad blick, de trodde nog först att jag gått fel och skulle till förlossningen men hamnat på akuten av misstag först, men sen när jag sa vem jag var gick det snabbt. Träffade först en person som tog blodtryck, syremätning, ställde frågor, sen fick jag sitta ute i väntrummet i max 10min, sen fick jag följa med medicin-teamet, där jag fick sätta på mig en sån där sjukhusrock och det togs nytt blodtryck och även 4rör blod, första personen på akuten som faktiskt lyckas sticka mig utan att behöva gräva runt en massa! Och då var hon ändå bara där under utbildning, mer sånna tack..
De höll mig under bevakning en stund sen fick jag åka in i ytterligare ett rum och där tog det tid, 1.5h innan vi fick träffa läkare, hittills hade vi bara fått träffa folk som pratar svenska utan problem, mkt skönt, hade förhoppningar på att den turen skulle få fortsätta, men tji fick jag. Tanten som kom in var ryska som bröt ganska rejält.. suck.
Fick berätta ytterligare en gång vad som hänt, hon lyssnade på lungor, hjärta och halspulsådern. Fick följa efter med blicken och sen skulle hon kolla reflexerna i armarna, hur tror hon att man ska kunna slappna av i armarna när man måste hålla upp dem i luften?! Det är dömt till att misslyckas.
Hon beslutade iaf att de ville ha kvar mig för de trodde jag fått en Tia-attack, dock förklarade hon inte vad det var, hade inte Magnus gammelmormor råkat ut för det för två tre veckor sedan hade jag inte haft en aning om vad det var.
Kom efter mkt om och men upp på ava, akutvårdsavdelningen.
Dock fick Magnus inte stanna kvar där, så nu har vi sovit vår första natt i sär, sen andra natten på sjukhuset i Jönköping i somras.. eller sovit och sovit är väl dumt att säga, han sov 1-2timmar och jag somnade för att vakna 20min senare vara vaken 10min, sova 20min osv.. hade även glömt bort hur obekväma sjukhussängar är.
När jag kom upp till avdelningen fick jag veta att de skulle göra tester var 4e timme, jo tjena.. de gjorde en undersökning precis efter att Magnus hade gått och sen gjorde de ingen fören kvart över 6 på morgonen, 6timmar senare, inte för att det gjorde mig något men mitt huvud var inställt på det..
På frukosten man fick försökte de få mig till att äta fisk, pyttsan! Här äts ingen jävla fisk, speciellt inte inlagd sill, uääk. Men fick i mig två torra mackor med skinka och ost, en tallrick med "neutral" fil, fil med hallonsmak är inte neutral!! och ett ägg, det var nog det godaste även om jag blev lovad salt, men det kom aldrig.. Men men kunde vara värre, de försökte få mig äta havregrynsgröt först, inte lätt för dem att ha en ytterst kräsen person att ta hand om.
På förmiddagen var det iaf dax för undersökningar, skulle ultraljuda hjärtat och de stora kärlen på halsen, de ville hade även röntgat om det inte vore för den lille där inne.
Kommer till fyslabb och jag hoppas innerst inne på att det INTE är en man som ska göra undersökningen.. jag ska sluta önska saker för visst fan är det en man som ska göra den.. en som går omkring och hostar och snörvlar en massa.. yeey.. han skyller på luftvägsallergi. Sjukt irriterade var det iaf.
Får ta av mig på överkroppen och han börjar undersöka kärlen på halsen och tryckte jättehårt med "dosan", speciellt över struphuvudet >_<
Efter en låååång stund var det hjärtats tur.. det gick snabbare som tur var, men mitt i undersökningen öppnas helt plötsligt dörren, jättekul när man ligger där helt utlämnad och redan mår dåligt över behöva ligga där, blir inte direkt bättre att det är någon som bara kliver rätt in, de borde ha knackat först åtminstone..
När han var färdig gick han ut ur rummet, men tyckte att jag skulle ligga kvar där helt blottad, men det gjorde jag inte, drog över rocken så gott jag kunde, när han kom tillbaka tyckte han ändå att jag kunde torka av mig gelen och vi var färdiga, kunde han inte ha sagt det innan han gick?! Hur svårt ska det vara egentligen?!
Gick tillbaka till avdelningen och då var det dax för lunch.. jag tror det skulle likna köttfärsbiffar, brunsås, lök och potatis, sallad. En halv potatis och pyttelite biff fick jag i mig, det bara växte i munnen.. salladen kunde jag inte äta överhuvudtaget för det var massa paprika i.. efterrätten gick bra iaf, konserverade frukter, var tur att Magnus hade tagit med sig mackor, så jag kunde äta en av dem iaf.
Efter nästan 7timmars väntan på resultaten av undersökningen kom en ny läkare in och sa att det jag drabbats av var migrän, för alla tester och så såg bra ut. Så jag skulle inte oroa mig överhuvudtaget och behövde inte komma in igen om det skulle bli likadant igen.. fick även en 100% sjukskrivning i en vecka. Förhoppningsvis gör den att den inre stressen lägger sig lite och att arbetsförmedlingen håller käften ett tag. Sen får gärna bebisen titta ut så att jag slipper dem på heltid 6mån framåt iaf.
Sen började han med maten och jag satte mig i badkaret. Då började höger handen domna bort och likaså tungan, försökte prata med Magnus under tiden men hittade inte rätt ord och började svamla. Bad om att få mobilen och skickade i väg ett sms till mamma och frågade vad man skulle göra. Ring akuten blev svaret på en gång, så sagt och gjort.. ringde och försökte förklara, fick prata med tre olika människor då de skickade runt mig på de olika avdelningarna, till slut blev jag bedd att komma in för det lät inte bra.
Kom in och fick först en förundrad blick, de trodde nog först att jag gått fel och skulle till förlossningen men hamnat på akuten av misstag först, men sen när jag sa vem jag var gick det snabbt. Träffade först en person som tog blodtryck, syremätning, ställde frågor, sen fick jag sitta ute i väntrummet i max 10min, sen fick jag följa med medicin-teamet, där jag fick sätta på mig en sån där sjukhusrock och det togs nytt blodtryck och även 4rör blod, första personen på akuten som faktiskt lyckas sticka mig utan att behöva gräva runt en massa! Och då var hon ändå bara där under utbildning, mer sånna tack..
De höll mig under bevakning en stund sen fick jag åka in i ytterligare ett rum och där tog det tid, 1.5h innan vi fick träffa läkare, hittills hade vi bara fått träffa folk som pratar svenska utan problem, mkt skönt, hade förhoppningar på att den turen skulle få fortsätta, men tji fick jag. Tanten som kom in var ryska som bröt ganska rejält.. suck.
Fick berätta ytterligare en gång vad som hänt, hon lyssnade på lungor, hjärta och halspulsådern. Fick följa efter med blicken och sen skulle hon kolla reflexerna i armarna, hur tror hon att man ska kunna slappna av i armarna när man måste hålla upp dem i luften?! Det är dömt till att misslyckas.
Hon beslutade iaf att de ville ha kvar mig för de trodde jag fått en Tia-attack, dock förklarade hon inte vad det var, hade inte Magnus gammelmormor råkat ut för det för två tre veckor sedan hade jag inte haft en aning om vad det var.
Kom efter mkt om och men upp på ava, akutvårdsavdelningen.
Dock fick Magnus inte stanna kvar där, så nu har vi sovit vår första natt i sär, sen andra natten på sjukhuset i Jönköping i somras.. eller sovit och sovit är väl dumt att säga, han sov 1-2timmar och jag somnade för att vakna 20min senare vara vaken 10min, sova 20min osv.. hade även glömt bort hur obekväma sjukhussängar är.
När jag kom upp till avdelningen fick jag veta att de skulle göra tester var 4e timme, jo tjena.. de gjorde en undersökning precis efter att Magnus hade gått och sen gjorde de ingen fören kvart över 6 på morgonen, 6timmar senare, inte för att det gjorde mig något men mitt huvud var inställt på det..
På frukosten man fick försökte de få mig till att äta fisk, pyttsan! Här äts ingen jävla fisk, speciellt inte inlagd sill, uääk. Men fick i mig två torra mackor med skinka och ost, en tallrick med "neutral" fil, fil med hallonsmak är inte neutral!! och ett ägg, det var nog det godaste även om jag blev lovad salt, men det kom aldrig.. Men men kunde vara värre, de försökte få mig äta havregrynsgröt först, inte lätt för dem att ha en ytterst kräsen person att ta hand om.
På förmiddagen var det iaf dax för undersökningar, skulle ultraljuda hjärtat och de stora kärlen på halsen, de ville hade även röntgat om det inte vore för den lille där inne.
Kommer till fyslabb och jag hoppas innerst inne på att det INTE är en man som ska göra undersökningen.. jag ska sluta önska saker för visst fan är det en man som ska göra den.. en som går omkring och hostar och snörvlar en massa.. yeey.. han skyller på luftvägsallergi. Sjukt irriterade var det iaf.
Får ta av mig på överkroppen och han börjar undersöka kärlen på halsen och tryckte jättehårt med "dosan", speciellt över struphuvudet >_<
Efter en låååång stund var det hjärtats tur.. det gick snabbare som tur var, men mitt i undersökningen öppnas helt plötsligt dörren, jättekul när man ligger där helt utlämnad och redan mår dåligt över behöva ligga där, blir inte direkt bättre att det är någon som bara kliver rätt in, de borde ha knackat först åtminstone..
När han var färdig gick han ut ur rummet, men tyckte att jag skulle ligga kvar där helt blottad, men det gjorde jag inte, drog över rocken så gott jag kunde, när han kom tillbaka tyckte han ändå att jag kunde torka av mig gelen och vi var färdiga, kunde han inte ha sagt det innan han gick?! Hur svårt ska det vara egentligen?!
Gick tillbaka till avdelningen och då var det dax för lunch.. jag tror det skulle likna köttfärsbiffar, brunsås, lök och potatis, sallad. En halv potatis och pyttelite biff fick jag i mig, det bara växte i munnen.. salladen kunde jag inte äta överhuvudtaget för det var massa paprika i.. efterrätten gick bra iaf, konserverade frukter, var tur att Magnus hade tagit med sig mackor, så jag kunde äta en av dem iaf.
Efter nästan 7timmars väntan på resultaten av undersökningen kom en ny läkare in och sa att det jag drabbats av var migrän, för alla tester och så såg bra ut. Så jag skulle inte oroa mig överhuvudtaget och behövde inte komma in igen om det skulle bli likadant igen.. fick även en 100% sjukskrivning i en vecka. Förhoppningsvis gör den att den inre stressen lägger sig lite och att arbetsförmedlingen håller käften ett tag. Sen får gärna bebisen titta ut så att jag slipper dem på heltid 6mån framåt iaf.
Kommentarer
Trackback
