Frida Syrén

Nu är det några stycken som har frågat hur vi tänker angående dop, ska vi döpa liten eller ej. Och svaret är att nej det ska vi inte göra.
Varför?
För att det är hyckleri från våran sida att göra det, varken jag eller Magnus är troende, så varför ska vi tvinga in våran unge i en religion som vi själva inte tror på? Och som dessutom kostar pengar, det kostar pengar att vara med, kostar pengar att gå ur.. bah. Vi båda ska gå ur, så fort vi fått tummen ur.
Många som har fått veta det blir helt förskräckta och undrar hur vi är funtande, för då kommer våran familj få betala för våran begravning när vi dör osv osv, men begravningsavgiften kommer vi alltid få betala ändå, bara kyrkoskatten vi slipper betala. Och nej vi får inte gifta oss i kyrkan och inte ha begravningen inne i kyrkan, skulle vi få för oss något så dumt som giftemål så kan man göra det statligt och begravningen får hållas i kapellet, så var det problemet löst.

Men alla andra gör ju..
Ja men det är deras val att döpa sina ungar, jag vill inte döpa mitt/mina och då blir det så. Acceptera eller tack och adjö. Visst finns det släktingar som blir ledsna och besvikna över vårat beslut, men de får lära sig att leva med det, tiderna ser inte likadan ut som förr, och vi har ju redan brutit mot de gamla normerna isf. Vi är inte förlovade, inte gifta och vi ska ha barn, oops.

Pappa är bara glad över att slippa gå i kyrkan så han bryr sig inte, tror inte Anita gör det heller, enligt dem är det ju vårat egna val hur vi vill göra med vårt barn. På mammas sida vet jag inte riktigt hur det är, men jag tror mormor är lite besviken, men det skulle hon aldrig säga rakt ut till mig. Mamma bryr sig inte alls och det gör nog inte Åsa eller Uffe heller. Maria vet jag att hon inte bryr sig. Och jag tror inte Lisa bryr sig heller om hur vi väljer att göra.

Anitas släkt har jag däremot ingen som helst koll på vad de tycker, men de tycker nog att vi gör fel, för de verkar ju vilja att man ska gifta sig före man skaffar barn osv, så ett barndop är väl ett måste oxå antar jag, men det är deras val.

Magnus föräldrar och morbror bryr sig inte heller om vi väljer att döpa eller inte, men hans mormor och morfar tänker nog lite annorlunda, men det får de leva med. De skulle heller inte säga det rakt ut till oss.

Skulle liten vilja döpa sig, konfimera sig eller något sånt kyrkligt så kommer vi inte stoppa det. Det är helt upp till henom.
Samtidigt som man innerst inne undrar vart i uppfostran vi misslyckades ;) Fast samtidigt kanske en konfimation kan vara ett tonårsuppror mot sina föräldrar, iaf om h*n brås på sin mamma som valde pingstkyrkan av alla kyrkor att konfimera sig i, till sin pappa och farfars stora förtret. Allt för att jävlas och för att bilda en egen uppfattning om vilka de egentligen är.

Hur som haver, det blir inget barndop iaf.