Mag3-undersökning
Igår var det äntligen dax för Alwas mag3-undersökning (undersökningen för att kolla upp funktionen på njurarna). Hon skötte sig hur bra som helst och fick en reflex och tapperhetsmedalj av sjukskötelskan för att hon var så duktig uppe på barndagsavdelningen.
Vi skulle vara där vid 8.30 för att sätta emla-salva på olika ställen där nålen skulle sättas. Hon fick på båda händerna, ena armvecket och ena foten. Skötelskan sa att hon helst inte ville sätta kanylen på foten eftersom salvan inte tar lika bra där för huden är annorlunda där, vilket gör att det gör ondare att sätta nål på henne där.
Vilket jag kan hålla med om, när de skulle ta blodprov på henne tog de första gången i foten på henne och då gallskrek hon, när Mona tog i fingrarna på henne sa hon inte ett pip.
Iaf så lindande de in hennes händer, först i plast, sen gasförband och sen nått rött förband, allt för att förhindra att hon skulle råka få in salva i munnen. I armvecket och på foten räckte det med plast och gasbinda.
När det var klart fick vi order om att försöka trycka i henne så mkt vätska som möjligt. Lättare sagt än gjort!
Hon fick även Alvedon i förebyggande syfte, för att hon inte skulle ha ont eller få feber av injektionen senare.
När allt det var gjort fick vi "fritid" till kl.10. Försöken att få i henne vätska började, försökte först med vatten i flaska, men det är dömt till att misslyckas eftersom hon vägrar det även hemma. Testade då att blanda ut fruktpuré med vatten, brukar gå hyfsat bra hemma när hon äter mellanmål. Men det gick knappt igår, troligtvis för att det i samma rum var en familj som försökte tvinga i sin son fisk, sonen gallskrek givetvis, underbart med konstant skrik i 40min, NOT!!
Inlindade händer och inte jättenöjd
Vi skulle vara där vid 8.30 för att sätta emla-salva på olika ställen där nålen skulle sättas. Hon fick på båda händerna, ena armvecket och ena foten. Skötelskan sa att hon helst inte ville sätta kanylen på foten eftersom salvan inte tar lika bra där för huden är annorlunda där, vilket gör att det gör ondare att sätta nål på henne där.
Vilket jag kan hålla med om, när de skulle ta blodprov på henne tog de första gången i foten på henne och då gallskrek hon, när Mona tog i fingrarna på henne sa hon inte ett pip.
Iaf så lindande de in hennes händer, först i plast, sen gasförband och sen nått rött förband, allt för att förhindra att hon skulle råka få in salva i munnen. I armvecket och på foten räckte det med plast och gasbinda.
När det var klart fick vi order om att försöka trycka i henne så mkt vätska som möjligt. Lättare sagt än gjort!
Hon fick även Alvedon i förebyggande syfte, för att hon inte skulle ha ont eller få feber av injektionen senare.
När allt det var gjort fick vi "fritid" till kl.10. Försöken att få i henne vätska började, försökte först med vatten i flaska, men det är dömt till att misslyckas eftersom hon vägrar det även hemma. Testade då att blanda ut fruktpuré med vatten, brukar gå hyfsat bra hemma när hon äter mellanmål. Men det gick knappt igår, troligtvis för att det i samma rum var en familj som försökte tvinga i sin son fisk, sonen gallskrek givetvis, underbart med konstant skrik i 40min, NOT!!
Inlindade händer och inte jättenöjd
Några minuter i 10 försökte vi med ersättning istället, 30ml drack hon, sen spottade hon bara. Tror hon kände på sig att det är något som inte stämde.
Skötelskan kom och frågade hur det hade gått med uppvätskningen, sa som det var och hon ringde genast ner till klinisk fysologi för att berätta och fråga om de ville att vi skulle sätta dropp på henne, så att hon fick i sig mer vätska, som tur var slapp hon det. De trodde att det skulle funka ändå.
I vilket fall fick vi komma in i ett nytt rum, bindorna och plasten togs bort och man började leta blodkärl. Som tur var hittade de ett i handen på henne.
Hon fick sitta i mitt knä och Magnus satt jämte och distraherade henne med leksaker.
Men inte ett ljud sa hon och hon stretade inte emot heller, vilket betyder att salvan hjälpt och att hon inte kände någonting!
När vi var klara med att sätta nålen var det dax att promenera ner till klinisk fysologi som skulle göra undersökningen.
På vägen ner somnade Alwa, dödstrött som hon var efter att ha fått gå upp vid kl.7. I vanliga fall vaknar hon vid 7 för att få en flaska ersättning, så somnar hon om till någongång mellan 9-10.30.
Att hon somnade var bara bra för det skulle göra undersökningen mkt lättare.
Vi fick komma in i undersökningsrummet, lägga henne på plattan där hennes ben och mage spändes fast, så att hon skulle ligga still.
Med på undersökningen var det även 2studenter. Skötelskan som gjorde undersökningen har jag väldig svårt för att ta på allvar, viskade i princip och lät allmänt mesig. Har väldigt svårt att ta såna på allvar..
När hon var fastsatt sprutade de först rent nålen och sedan fick hon en spruta med kontrastvätska, allt för att de ska se hur njurarna och backventilerna i urinblåsan fungerar.
En kamera fotograferar hela förloppet, vilket tog 30min. Ytterst tråkiga 30min.
Alwa vaknade några gånger under fotograferingen, så vi fick försöka söva om henne och hålla henne still.
När 30min hade gått, fick vi ta upp henne och skötelskan gick i väg och diskuterade med en läkare, om att vi eventuellt skulle komma tillbaka 3.5timme senare för att göra en ny undersökning som skulle ta 5min.
Som tur var slapp vi att komma tillbaka, dock fick vi göra en 5mins bildtagning på engång.. kunde de inte sagt det innan vi tog upp henne så att hon vaknade ordentligt?! Vilken 6månaders unge vill ligga helt still?!
I vilket fall var det bara att lägga henne och spänna fast henne igen, kameran startades och Magnus fick pilla med en lastbil framför henne, medans jag höll fast händerna på henne, de sista 2minutrarna fick jag även hålla fast benen på henne eftersom hon lyckades sparka sig ur.
Förhoppningsvis fick de bra bilder så att vi slipper göra om undersökningen igen. I morgon ska vi ringa hennes läkare och beställa en tid så att vi kan få svaret på hur det ser ut.
Förhoppningsvis är det full funktion på båda njurarna så att hon slipper äta pencilin i förebyggande syfte.
Sjukt duktig är vår skrutta iaf!
Skötelskan kom och frågade hur det hade gått med uppvätskningen, sa som det var och hon ringde genast ner till klinisk fysologi för att berätta och fråga om de ville att vi skulle sätta dropp på henne, så att hon fick i sig mer vätska, som tur var slapp hon det. De trodde att det skulle funka ändå.
I vilket fall fick vi komma in i ett nytt rum, bindorna och plasten togs bort och man började leta blodkärl. Som tur var hittade de ett i handen på henne.
Hon fick sitta i mitt knä och Magnus satt jämte och distraherade henne med leksaker.
Men inte ett ljud sa hon och hon stretade inte emot heller, vilket betyder att salvan hjälpt och att hon inte kände någonting!
När vi var klara med att sätta nålen var det dax att promenera ner till klinisk fysologi som skulle göra undersökningen.
På vägen ner somnade Alwa, dödstrött som hon var efter att ha fått gå upp vid kl.7. I vanliga fall vaknar hon vid 7 för att få en flaska ersättning, så somnar hon om till någongång mellan 9-10.30.
Att hon somnade var bara bra för det skulle göra undersökningen mkt lättare.
Vi fick komma in i undersökningsrummet, lägga henne på plattan där hennes ben och mage spändes fast, så att hon skulle ligga still.
Med på undersökningen var det även 2studenter. Skötelskan som gjorde undersökningen har jag väldig svårt för att ta på allvar, viskade i princip och lät allmänt mesig. Har väldigt svårt att ta såna på allvar..
När hon var fastsatt sprutade de först rent nålen och sedan fick hon en spruta med kontrastvätska, allt för att de ska se hur njurarna och backventilerna i urinblåsan fungerar.
En kamera fotograferar hela förloppet, vilket tog 30min. Ytterst tråkiga 30min.
Alwa vaknade några gånger under fotograferingen, så vi fick försöka söva om henne och hålla henne still.
När 30min hade gått, fick vi ta upp henne och skötelskan gick i väg och diskuterade med en läkare, om att vi eventuellt skulle komma tillbaka 3.5timme senare för att göra en ny undersökning som skulle ta 5min.
Som tur var slapp vi att komma tillbaka, dock fick vi göra en 5mins bildtagning på engång.. kunde de inte sagt det innan vi tog upp henne så att hon vaknade ordentligt?! Vilken 6månaders unge vill ligga helt still?!
I vilket fall var det bara att lägga henne och spänna fast henne igen, kameran startades och Magnus fick pilla med en lastbil framför henne, medans jag höll fast händerna på henne, de sista 2minutrarna fick jag även hålla fast benen på henne eftersom hon lyckades sparka sig ur.
Förhoppningsvis fick de bra bilder så att vi slipper göra om undersökningen igen. I morgon ska vi ringa hennes läkare och beställa en tid så att vi kan få svaret på hur det ser ut.
Förhoppningsvis är det full funktion på båda njurarna så att hon slipper äta pencilin i förebyggande syfte.
Sjukt duktig är vår skrutta iaf!
Kommentarer
Trackback
